Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Hvad ha vi uträttat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD HA VI UTRÄTTAT?
" 245
remsan bart, sönderskuret land, som sträcker sig längs
västkusten, nedlades minst sexton tusen djur hvarje år,
och det var vanligen endast skinnet, som togs med, för
att säljas till européerna, medan köttet låg kvar och
ruttnade. Att detta snart ledde till renens utrotande, i det
närmaste åtminstone, faller af sig själft, och jakten måste
så godt som upphöra, emedan »renen hade lämnat
kusten», som det uttolkades. Förr i tiden, då jakten bedrefs
med båge och pil, slog den bra till, men nederlaget blef
aldrig större än att rentillgången höll sig.
Icke heller för hafsjakten har studsaren varit
fördelaktig. När det är mycket säl i en fjord, skrämmas de
af skotten och sätta af till hafs, medan harpunfångarne
däremot gå ljudlöst till väga. Vidare är det naturligtvis
lättare att döda säl med skjutgevär än att fånga dem
med harpuner, och därför har det ledt till detta senare
fångstsätts förfall. Det är emellertid det viktigaste, ty
medan skytten måste sitta hemma, då det är oroligt
väder, kan hurpunfångaren alltid fara ut och underhålla
sin familj. Dessutom är harpunfångsten mera rationel,
ty med harpunen får man i regeln det som såras, medan
man med studsaren skadskjuter minst lika mycket som
man dödar.
Icke heller har hagelbössan gjort någon nytta. I
många distrikt har den frestat invånarne till att drifva
mera på det lättare fågelskyttet än på sälfångsten, som
likväl är och förblir det, hvarpå det eskimåiska
samhällets tillvaro beror; ty sälen lämnar kött, den lämnar späck
både till att äta och bränna, och den lämnar skinn till
kajaker, båtar, tält, hus, kläder, stöflar o. s. v. — den kan
icke ersättas. En annan olägenhet är den, att
grönländarne med hagelbössans tillhjälp satts i stånd att så
strängt hålla efter vissa fåglar t. ex. ejdern, att deras
antal årligen minskas, och när detta snart blir kännbart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
