Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LISAS RING.
21
hos gamle länsmans i grannsocknen, och jag
stod just utanför köksdörren och rensade fisk,
för vi hade dragit not kvällen förut ■— och då
kom husbonden själf ut till mig med ett litet
paket, och det var utanskrift på det till mig.
— Nu, Lisa, få vi väl snart ställa till bröllop,
för här har du förmodligen vigselringen, sade
länsman och skrattade.
— Men jag tog paketet och gömde det, och
när jag sedan blef ensam, så öppnade jag det.
Och där inuti låg precis den där samma dosan,
som du såg nyss, och i den låg ringen, och så
var där förstås också ett bref från Anders. Det
var skrifvet från ett annat håll än det förra; de
hade färdats omkring på många trakter och just
ingenting funnit och haft det mycket svårt; där
ute fanns det många vilda och laglösa människor,
som brukade plundra och slå ihjäl folk, när de
kommo åt. Till sist, när de hållit på att
alldeles förlora modet, hade de funnit ett guldlager
och höllo på att samla åt sig; det var ej mycket
rikt, men de skulle i alla fall fara hem så snart
som möjligt med hvad de hittat. Anders hade
varit inne i en liten stad och låtit göra ringen
af guld, som han själf tagit upp, och den skulle
bli vigselringen, skref han, men han skickade
den i förväg, för jag skulle se, att det var
riktigt sant. Den är bred och tung, som du kände,
ty det är riktigt gediget guld, inte en enda smula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
