Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
TECKNINGAR tfR LIFVET.
koppar. Inuti står ett namn, men det var ej
hans rätta namn, utan ett utländskt, Andrew,
för så heter Anders på det landets språk, skref
han. Men det tyckte jag aldrig riktigt om. Snart
skulle jag få höra af honom igen, stod det i
brefvet.
— Jag var glad då, skall du tro, för
Anders var mig kärare än mitt eget lif, och ofta
profvade jag ringen och undrade, hvilken gård
vi skulle komma att äga; visst kom det för mig
ibland en önskan, att han aldrig rest; men ju
mer det led på tiden och jag kunde börja vänta
honom hem, dess mer belåten kände jag mig
däröfver, att vi ändå inte skulle behöfva börja
med två tomma händer.
— Jag fick vänta länge på nästa bref; det
led fram emot julen, då det ändtligen kom ett,
men det var ej från Anders, utan från en af
hans kamrater, just dèn som varit ifrigast att
locka honom med sig ut. De hade ämnat resa
från det där guldstället, skref han, med hvad de
lyckats samla ihop, och det var icke så
obetydligt; men just den sista natten hade de blifvit
öfverfallna af några vilda sällar och plundrade
på nästan alltsammans. De hade sedan efter
många svårigheter lyckats komma fram till en
sjöstad och stannade där för ätt invänta en båt
och kunna vända åter hem. Men det måtte nu
ha varit en riktig röfvarhåla, ty äfven där blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
