Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lisas ring.
47
jag tro; jag för min del åker om en liten stund
ur staden i min fars ekipage, som han skickat
in. Hade vi samma väg, så skulle jag kanske
bjuda dig att åka.
— Tack, jag går helst, svarade Sven, i
detsamma den rike bondsonen lämnade honom.
Det fanns då en vid åtskillnad emellan dessa
båda och honom, de som ändå sutto som
kamrater i samma klass och tycktes hafva så mycket
gemensamt. Sven stod några ögonblick stilla
och funderade på dessa förhållanden, som han
knappast förrän nu hade reflekterat öfver. Därpå
rätade han upp sig och gick med fasta steg
tillbaka till torget. Lisa var kvar där ännu, men
kärran var tom.
—• Nu kom jag lagom att hjälpa er, sade
Sven, i det han fattade i handtaget.
— Bevars, hvad tänker du göra? Sven,
Sven, låt bli, det går inte an, bad mor Lisa
förskräckt.
—- Hvarför inte, mormor?
— Å, det är ju för skamligt —
— Det är icke någon skam, att jag hjälper
er, som gjordt så mycket för mig, svarade Sven,
i det hans något trotsiga min gaf vika för ett
mildare uttryck. Jag bryr mig inte om hvem
som ser det, ja, jag vill, att de skola se det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
