Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
TECKNINGAR tfR LIFVET.
så länge uraktlåta hvad jag bort göra och äfven
sedan någon tid kunnat.
Lisa tycktes ej gifva akt på hans ord. Hon
såg litet orolig ut och hade tydligen någonting
på hjärtat.
— Ser du, Sven, sade hon slutligen, det är
nu så, att efter Märta och flickan varit snälla
emot mig, så har jag lofvat dem stugan här efter
min död, och de ha fått skrifvet på den också.
Men nu kan du väl tycka, att det är underligt
gjordt af mig, ty du står ju ändå närmare
än de ■—■
— Käraste mormor, tala ej så, utbrast Sven
med rörelse. Ni har gjort alldeles rätt, mig har
ni ju ändå gifvit så oändligt mycket mer.
Det blef en ovanlig helg för Lisa. Sven
tillbragte den mesta tiden hos henne, fastän han
äfven uppsökte andra gamla vänner, hvilkas
oförställda glädje öfver att återse honom gjorde hans
hjärta godt. Han kunde ej låta bli att förvåna
sig öfver det varma och lifliga intresse, hvarmed
han möttes af alla dessa, på hvilkas deltagande
han ju icke egentligen kunde hafva några
anspråk. Han kände, att det icke var endast af
nyfikenhet de gjorde sig så noggrant underrättade
om hans förhållanden; det var ett verkligt
intresse, som låg där bakom, och han kände sig
tacksam och rörd däraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
