Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord till andra upplagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främlingar, hvilka rådfrågade Apollos orakel, så förklarade han dem ovärdiga den af
Kresus skickade gåfvan och återsände henne till den lydiske konungen. Som han
frimodigt uttalade sig äfven mot de vid oraklet anställda prästernas girighet och
bedrägerier, beslöto de uppretade delfierna att hämnas. När han skulle resa sin väg,
gömde de ett gyllene offerkärl bland hans ressaker och beskyllde honom sedan för
att hafva stulit detsamma från templet. Han ställdes inför rätta, dömdes till döden
och nedstörtades från ett utsprång på klippan Huampe år 560 eller 550 före
Kristus.
Esop nedskref icke själf sina fabler utan föredrog dem muntligen
på folkets okonstlade språk för att kunna desto kraftigare inverka på sina
åhörare. Först lång tid efter hans död blefvo de skriftligen upptecknade
sådana, som man då erinrade sig dem. De äro följaktligen Esops verk endast
till innehållet men ej till ordalydelsen. Ej så få af fablerna äro säkerligen äfven
tillkomna före Esops tid, ehuru man senare tillskref honom många så väl
föregångares som efterföljares verk. Flera efter honom lefvande fabeldiktare gåfvo
själfva ut sina fabler för att vara Esops för att få dem mottagna lika gynnsamt
som hans. Detta skedde i synnerhet i de många vältalighetsskolorna, som, sedan
romarne eröfrat Grekland och Mindre Asien, efter grekiskt mönster upprättades i
nästan alla städer i romerska riket.
Esops fabler sägas först hafva blifvit samlade af den i forntiden berömde
statsmannen, filosofen och talaren Demetrius Falerius, född 345 före Kristus.
Sedermera företog en grek Babrius, som troligen lefde omkring 150 före Kristus,
en omfattande bearbetning af dem. En annan högtberömd samling af Esops
fabler har lämnats af den bysantinske munken Maximus Planudes i 14:de
århundradet. De båda sistnämnda samlingarna ligga till grund för en mängd
editioner och bearbetningar på olika språk, och Esops fabler hafva därigenom blifvit
alla bildade folks gemensamma egendom. — Bland andra fabelberättare nämna vi
endast de tvenne, hvilka näst Esop vunnit största ryktbarheten på detta område.
De äro romaren Fedrus, som lefde på kejsar Augusti tid och hade tämligen
likartade öden med sin föregångare Esop — han var nämligen liksom denne slaf men
blef frigifven — och fransmannen Jean de La Fontaine (född 1621, död 1695).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
