Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
VAG AB OND OCJI REDAKTÖR
resa. Vid tidpunkten för denna berättelse var
Lindsborg en obetydlig plats med endast några få hus.
Vädret var vackert, luften mild och behaglig, men
landskapet förfärande ödsligt. Timme efter timme åkte vi
fram genom en oöfverskådlig, naken slätt, hvarå här och
der uppstack någon liten koja liksom en ö i oceanen,
jag kände mig obeskrifligt beklämd, öfvergifven och
olycklig. Tårarne kommo mig i ögonen. Var detta då
det land, jag utvalt till hem åt mig, — denna dystra,
hemska öken ett hem för mig, som längtade efter något
storslaget, skog, höjder, berg, sjö! Jag fann först
efteråt, att äfven prärien eger någonting storslaget i all sin
öfvergifvenhet -och ödslighet. Men första intrycket var
förkrossande. Samma känslor har säkerligen hvar och
en erfarit vid sin första ankomst till Kansas, — utom
möjligen sådana, som förut aldrig sett något annat än
prärier. Det svenska nybygget omkring Lindsborg var
grundadt af vermländingar, och det förundrade mig alls
icke att höra, att de till en början vantrifts i sina nya
hem. Ty sådant mellersta Kansas då tedde sig, utgjorde
det den skarpaste motsats till Vermland eller hvilket
annat naturskönt land som helst, och det vittnar i
sanning om en rent af vidunderlig fantasi, att en
Kansas-beundrare i början af 1880-talet kunde hitta på att kalla
Kansas "Amerikas Schweiz." Vermländingarne hade
emellertid lagt band på sina känslor och tänkt på de
materiella fördelar, som prärien erbjuder nybyggaren,
och så finge jag väl också göra, fast det kändes
förfärligt tungt.
För den, som nu besöker Lindsborg, ter sig en
annan syn. De små skogsdutigarne, som farmarena då
planterade, ha vuxit upp, farmhusen ligga tätare, hela
trakten bär en prägel af rikaste välmåga och liknar en
gammal, bebyggd trakt i Sverige, med trädgårdar, lundar och
bördiga fält. Men 1879 låg ännu större delen af den
bördiga prärien obruten och obebygd, och ängar och
betesmarker hade intet annat gräs än det vildt växande
buffelgräset. Träffande och poetiskt skildrade Magnus
Elmblad denna natur i sitt skaldestycke "Gunnar och
Anna":
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
