Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
VAG AB OND OCJI REDAKTÖR
i hvardagslag den mest tystlåtna menniska. Grannarne
talade om honom med en viss grad af rädsla. Ingen
fans, som något närmare kände till honom eller haft
något ordentligt samtal med honom. Han hade en god
del af eremitnatur i sig, och hans omgifning var icke
egnad att göra honom mera umgängesam. Den
årslånga ensamheten med blott sina egna tankar till sällskap
hade hos honom alstrat en benägenhet för mysticism,
som ofta gaf sig tillkänna under våra samtal. Vi voro
begge skåningar, hade begge idkat studier i den gamla
skånska universitetsstaden, och våra lynnen
öfverensstämde med hvarandra i ganska mycket. Trots
olikheten i ålder (jag var då endast 22 år gammal, han 47)
uppstod derför snart en viss förtrolighet mellan oss,
våra samtalsämnen syntes obegränsade, och ingen
visade någon förbehållsamhet mot den andre. Somligt af
hvad doktorn sade förvånade mig på det högsta. Så
påstod lian på fullt allvar, att han kunde ställa så till,
att ingen menniska skulle kunna begå stöld i hans hus,
utan att bli fastnande liksom i en trollkrets, och att ej
ens den säkraste skytt skulle kunna träffa honom
(doktorn), men att han för detta ändamål måste betjena sig
af en ande, hvilket han ansåg vara synd. Han berättade
om en skogvaktare i hans hembygd Röstånga i norra
Skånes skogstrakter, hvilken gjort sig till friskytt
genom att sigta och skjuta på en nattvardsoblat, men till
slut fick en ohygglig död under de gräsligaste marter,
medan blod droppade från geväret, som hängde öfver
hans säng. Allt detta förefaller mig nu som idel skrock,
men då våra samtal egde rum ute på marken under den
stjernbeströdda natthimlen eller i doktorns mörka
vindsrum, gjorde hans skräckinjagande berättelser ett
hemskt intryck på mig. En natt talade vi om animal
magnetism, hvarom jag någonstädes läst högeligen
märkvärdiga saker. Doktorn berättade då, att han
medelst magnetism eller, som den nu vanligen kallas,
hyp-notism botat flera personer från sjukdomar. Jag bad
honom försöka magnetisera mig och lade mig på
ryggen. Han böjde sig öfver mig och började stryka mig
öfver ansigtet och bröstet. Innan jag visste ordet af,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
