Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71 VAGA B OND OC1I REDAKTÖR.
Stolpe samt, ej till förglömmandes, både "möen mad och
go’ mad," som skåningen sa’. Här lärde jag känna det
svenska nybyggarefolket från dess angenämaste sida
Färden dit med häst och vagn tog endast timmar,
ehuru afståndet från Salina var öfver 33 mil. Vägarne
voro goda, eljest hade ej en sådan körning kunnat göras
utan djurplågeri. Det rysligaste jag varit med om i
fråga om körning var en åktur, som jag i april 1879 gjorde
från Salina till Lindsborg. Koraren, en farmare bosatt
20 mil söder om Lindsborg, var full och spädde på ruset
oupphörligen. Han låg på knäna längst framme i
vagnen och piskade hästarna, som hvita af svett
galopperade i ett sträck, oaktadt de förut på dagen sprungit de 42
milen mellan farmarens hem och Salina. På ett ställe
körde han rakt igenom en nedhuggen hagtornshäck, på
ett annat in på en gård mot en byggnad. Jag afvärjde
en ryslig olycka genom att rycka från honom tömmarne
och svänga hästarne åt sidan. Han tog dem derpå ifrån
mig och körde lika vanvettigt, tills han omsider dukade
under tör ruset och föll i sömn, hvarpå jag tog
tömmarna och lät de stackars djuren hvila en stund. Men då
jag vid ankomsten till Lindsborg väckte vislingen och
gick ifrån honom, såg jag honom fortsätta på samnu
vilda sätt som förut. Jag bara önskade, att hästarne vid
afselningen efter hemkomsten måtte sparka ihjel denne
exempellöse djurplågare.
Den 2 januari 1880 flyttade Kansas Stats Tidning och
dess personal till Lindsborg. Redan på morgonen kom
d :r Rundström till Salina efter oss med både "buggy"
och farmvagn. På den senare lastade vi kaster, stilai,
en del af Lundqvists husgeråd (resten hemtadcs
påföljande dag), och på toppen tronade L. sjelf med vif och
"baby" samt sättaren W ill is, hvilken lofvat att bättra
sitt lefverne, om ban finge följa med oss till Lindsborg.
Ditkomna togo vi in i den af mig förhyrda lokalen —
tidningen och jag i de två små, åt gatan vettande rum
men och L. och hans familj i det stora rummet der
bakom. Jag försökte till en början tillbringa nätterna på
min gamla sjömanskista, med hufvudet hvilande på min
enda stol och benen hängande ned på golfvet. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
