Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
VAGA B OND OC1I REDAKTÖR.
panjon dristat oss att understödja ett nybildadt
farma-reparti och trycka den af detsamma uppsatta valsedeln,
då val af townships-embetsmän tillstundade, samt denntl
valsedel i förening med amerikanernas vann seger öfver
det gammalsvenska partiets, var vårt öde så godt som
gifvet. Dittills hade farmarena städse utan knot
mottagit tillsamman med smickrande utlåtanden och vackra
löften en af de tre eller fyra förnämsta männen i
staden på förhand uppsatt valsedel och röstat på dess
kandidater. De maktegandes förbittring, då de nu för första
gången sågo sina planer korsade, låter lätt tänka sig. Den
mäktigaste firman tog bums sin annons ifrån oss.
Andra hotade att göra detsamma. Vi blefvo utskällda i
korrespondenser till andra tidningar. Man betraktade
oss nära nog som förbrytare. Penninggubbarne och de
öfriga s. k. "kristna" matadorerna sågo ned på oss med
förnämt förakt. De liberala voro allt för få för att
kunna understödja en tidning. Många, som ville hjelpa
oss, vågade ej stöta sig med de styrande. Under
sådana omständigheter beslöt jag att ej . längre "spjerna
emot udden." Och sedan jag ingått aftal med Svenska
Amerikanaren i Chicago, enligt hvilket denna tidning
skulle skickas till våra prenumeranter under så lång tid
framåt, som de betalt för, lät jag Kansas Stats Tidning
dö. Dess sista nummer, det tionde, utkom den 25
februari 1880. I min fattigdom och djupa betryck erfot
jag dock en känsla af lycksalighet i medvetandet att ha,
trots allt, behållit min sjelfständighet och icke låtit mig
frestas att dansa efter någons pipa eller vända kappan
efter vinden.
Ett annat glädjeämne var, att bytestidningarne, med
undantag af Härolden naturligtvis, beklagade tidningens
frånfälle. Somliga uttalade den önskan, att det i stället
varit Härolden, som kolat af. Min trofaste vän d :r J
Lindahl öppnade i ett bref mina ögon för ett förhållan
de, som jag förut ej tänkt på, men som nu kom mig att
mycket lättare försona mig med mitt öde. "Du har väl
sjelf lärt dig inse," skref ban, "att en redaktör för en
tidning i en sådan småstad som Lindsborg får egna sin
minsta tid åt författandet af ledande artiklar. Han få»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
