Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGABOND OCII REDAKTÖR.
8.1
de åtskilliga bröd- och köttskifvor, hvilka ban sade
sig ha köpt i en stuga nära stationen. Han hade
smugit sig osedd både från och till tåget, medan
tågpersonalen intog sin middag.
Kort derefter fortsatte vi vår färd. I köttvagnen
åts inc’d frisk aptit. Men det var ej mer än jemt, alt
jag, som likväl bestått kalaset, fick något med af
guds-gå fvorna. Ilade jag icke påmint kamraterna om min
närvarp, hade de säkerligen med god smak förtärt
hvarenda bit. Åter förgingo ett par tre timmar. Plötsligt
öppnade en af männen luckan och klättrade jemte en
annan ut och ställde sig på den nedre kanten saml sågo
lit öfver vagnens tak. När de kommit in igen, togo ett
par andra deras plats. Derefter uppstego de två sista och
slutligen blef det min tur att stå i luckan och luta ryg
gen mot den närmast följande vagnen. Aldrig skall jag
glömma den syn, som nu mötte mina ögon. Den
ödsliga, hemska, obebodda, förtorkade prärien begränsades
i vester, ej långt framför oss, af en väldig,
oregelbunden, på toppen hvit bergskedja. Det var Rocky
Moun-tains med sina änliu snöiga hjessor som här utbredde
sig, så långt blicken nådde, i norr och söder. De evigt
snökrönta topparne Pike’s Peak, Lotig’s Peak ocli andra
sköto högt upp öfver sjelfva bergskedjan, vid hvars fot
man såg staden Dcnver — "vesterns drottning," som den
ej utan skäl blifvit kallad — med sina lummiga träd,
belägen vid cn klar, af ett tunt skogsbälte bekransad
bergsbäck, liksom cn oas i öknen. Jag kunde knappt
rycka mina blickar från den intagande taflan. Det var
vinter och sommar på cn gång. Jag nästan försjönk i
hänryckning. Men så kom jag händelsevis att se mig
om och varseblef då två personer, konduktören ocli
bromsaren, stående på taket af den allra sista vagnen
i tåget och med förvåning riktande sina blickar mot den
punkt af tåget, der våra hufvuden stuckit upp, det ena
efter det andra. Hade taflan framför oss varit härlig
så var taflan bakom oss icke mindre löjlig.
Emellertid försökte de icke att inlåta sig på en närmare
undersökning af förhållandet Antagligen syntes dem en
sådan icke rådt ig i anseende till vårt öfvervägande antal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
