Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
VAGABON 1) OCH REDAKTÖR.
Jag kröp hasteligen in i vagnen. Under tiden
nalkades vi Denver allt mer och mer. Då vi voro
omkring två mil derifrån, klättrade mina sex reskamraten
en i sender, ut genom luckan och hoppade af tåget, som
nu betydligt saktat farten. Men jag, som ej ville
riskera att få min fiol och mina andra saker
förderfvade, dröjde qvar, tills tåget sttnna.de vid godsstationen i
Denver. Då först gläntade jag litet på luckan, och
ej seende någon menniska utom tre arbetare, söm
tycktes egna all sin uppmärksamhet åt sin
sysselsättning — uppbrytandet af ett jernvägsspår — smög jag
mig ut ur mitt fängelse och skyndade med mina saker
uppför närmaste gata. Klockan var nu vid pass 4 på
eftermiddagen, himlen var klar, solen brände hett, —
åtminstone föreföll det mig så efter alt i 18 timmar
ha vistats i en mörk jern vägsvagn. Jag svettades
er-barmligt och tyckte mig ej kunna komma undan fort
nog. Bakom mig hörde jag steg, hvilka kommo mig
allt närmare. Slutligen vände jag mig om och såg då
en blåklädd karl liack i häl efter mig- Jag stannade
och sedan han upphunnit mig, sporde han, om jag icke.
kommit med godståget. Det tjenade till intet att neka,
ty redan mina af köttsäckarne duniga kläder vittnade
emot mig. Jag nekade icke heller. Jag frågade blott
i hvad afseende detta kunde intressera honom att veta
Till svar öppnade han rocken och visade en på västen
fastsittande "stjerna" med inskriften "special polis." Han
hade sett mig, när jag kröp ut ur tåget. Nu skulle jag
följa med honom tillbaka.
Låt mig gå oantastad, invände jag, så skall jag betala
er en dollar.
Lyckas inte, min gosse, genmälde han.
Jag måste finna mig i att traska omigen med honom
Långt hade vi dock icke hunnit, innan jag stannad^
satte mina saker på gatan och började underhandla
med mannen. Nu bjöd jag honom $1.25, men utan
framgång. Litet längre fram upprepade jag samma
förfarande och höjde mitt anbud till $1.50. Mannen
förblef dock obeveklig. Och när jag i närheten af
stationen gjorde samma manöver och bjöd för mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
