Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA BON l) OCH REDAKTÖR.
161
cn qvinna, som älskade sin man, skulle någonsin, hur
behagligt hon än haft det på en annan plats, längta
dit, och jag tänkte med oro på, hvad följderna skulle
bli om min hustru komme att visa dylika symptom.
Från denna sorg blef jag emellertid förskonad, ty
Anna var så beskaffad, att hon trifdes, hvar helst jag
befann mig, och bestämdt skulle varit färdig att följa
mig, om jag fått i hufvudet att flytta till Sibirien.
Fast hon, som nämdt, ansåg en af en prest uttalad
väl-sigelse nödvändig för ett lyckligt äktenskap, medgaf
hon dock, att jag hade rätt i min åsigt, att ringar voro
öfverflödiga, och att vi mycket väl kunde vara
hvarandra trogna utan dylik smörja, som hvarken är till nöje
eller gagn under kampen för tillvaron. Jag köpte alltså
för tillfället endast en 5-cents ring, hvilken jag
omedelbart efter vigseln slängde i ett smutshål. Jag har aldrig
kunnat tåla smycken, prydnader eller bjefs af något
slag. Blotta åsynen deraf väcker äckel hos mig. I
allmänhet har jag fasa för metallsaker, maskiner,
silf-verkärl m. m. I mina pojkår var jag en gång bjuden
af cn klasskamrat, son till grefve Piper på Söfdeborg,
att tillbringa en vecka i hans hem. Der åts på
silfver-fat. Jag höll på att kräkas, hvar gång vi skulle sätta
oss till bords. Samma känsla har jag erfarit många
gånger sedan dess, då jag varit tvungen att äta eller
dricka ur bleckkärl. I bröllopspresenter fingo vi
smörkoppar m. m. d. af silfver. Hela
konkaron-gen sålde jag. Anna var ense med mig
derom. att bordskärl af glas eller porslin voro lika bra
och mycket aptitligare. Så i dessa stycken hade
vi inga svårigheter, och min metallofobia orsakade i
det hela ingen ledsamhet. Endast ett par gånger under
vårt äktenskap uttryckte Anna en önskan att få en
symaskin, men var icke alls envis i sin yrkan, då hon
hörde, hvilken motvilja jag hade för detta hackande
tortyrinstrument, hvars tillkomst i min tanke endast
uppmuntrat till en hop onödigt arbete. Sjelf led hon
icke alls af den hos qvinnor eljest vanliga åtrån att
jemt göra ändringar i klädedrägten, hvadan vi redde
oss förträffligt utan någon maskin i huset, för hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
