Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA BON l) OCH REDAKTÖR.
191
blef anmodad att äta med dem. Under bela måltiden
pratade hustrun oafbrutet, och fick jag sålunda veta,
att hon lefvat i Jesus år, att hon förut varit
försjunken i högmod, egenrättfärdighet m. m., men nu
var fri från alla dessa synder; att hon mistat en S-årig
dotter och begråtit henne bela tre veckor, men
kommit till insigt om, att det var djefvulen, som frestat
henne till denna sorg.
— Tänk, sade hon, i hela tre veckor var jag
djefvulens tjenare, ty iag grät öfver barnet, som Jesus
hade tagit till sig. Men när jag fick mina ögon
öppnade, blef jag lycklig. Nu kan jag säga: Kära Gud, tag
gerna mina två andra barn när som helst, lag min man,
jag skall inte sakna dem alls, ty jag har Jesus hos
mig. Sådan är jag nu. Ingen förlust kan smärta mig
nu. Hur är det, är ni gift?
— Ja, svarade jag, jag har hustru och två barn.
— Älskar ecler hustru barnen mer än Jesus?
— Jag förmodar det. Åtminstone gör jag det sjelf,
ty mig förefaller det omöjligt att älska något, som
man aldrig sett eller kan se, mer än det, som man
har i sin ego.
— Men betänk, hvad ni säger! ropade qvinnan
förfärad. Herrens ande fins icke i edert hjerta, det bör
jag tydligt. Och eder hustru är kanske lik er. Ni
skall få se, att Gud tager barnen ifrån er, för att
omvända er och eder hustru.
— Min bästa mrs. Bengtson, i så fall skulle ban
finna, att han användt orätt metod, var jag fräck nog att
svara. Jag förstod näml., att man här måste taga i med
hårdhandskarne för att få slut på svamlet. Mannen
hade icke yttrat ett enda ord, och qvinnan teg nu i
häpenheten öfver min hädiskhet länge nog att gifva oss
tillfälle att lemna bordet. Jag tyckte synd om
mannen, som var dömd att dväljas tillsamman med ett
sådant vidunder, och han tyckte visst synd om mig,
ty fast han förut vägrat att köpa något, tog ban nu
fram 25 cents och köpte en liten berättelsebok. Då jag
omsider slapp ut ur huset, följde hustrun mig till
grinden, fortfarande tutande i öronen på mig de rysligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
