Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
profetior otn död och förluster, i fall jag ej ville låta
mig omvändas. Betraktelserna göra sig sjelfva. Man
måste naturligtvis vara inrättad på ett särskildt sätt
för att anse del som bevis på lycka och sann
religiositet att kunna utan känsla af sorg eller saknad
betrakta förlusten af maka och barn. Menniskor med
denna egendomliga andliga konstruktion göra måhända
rätt i att samla sig för sig sjelfva i kolonier, då
dårhusen ej vilja taga emot dem. Men man kan tänka
sig, hur pass uppbyggligt det skall vara för personer
med vanlig mensklig uppfattning af lifvets frågor att
dväljas bland dem. Jag föredrog somliga nätter att
sofva ute framför att utsätta mig för faran att råka ut
för religiösa "cranks." En qväll kom jag, trött och
utmattad af hettan, till en stor farmbyggnad, bebodd af
en äldre, af röjmatisk värk illa anfäktad landsman samt
hans hustru och en tolfårig dotterdotter. Jag blef
mottagen i köket, bjuden på qvällsmat, och min begäran att
få stanna öfver natten beviljades, ifall jag ville hålla
till godo med att sofva i samma rum som familjen. Jag
tyckte nog, att det var besynnerligt, att i ett så stort
hus ej mer än ett sofrum skulle finnas, men gåtan
löstes, då hustrun som en särskild ynnest erbjöd sig alt
visa mig de öfriga två rummen. Till min häpnad fann
jag dem otnöblerade, men i stället fyllda med en
orimlig mängd af trasor, sönderklippta kläder, mattstycken
ii’, ni., som lågo hopade på golfvet till en höjd af väl
en half fot. Med stolthet visade qvinnan mig denna
t rashög, hvilken hon tycktes betrakta som en
dyrbar skatt Hvad hon skulle med dem, fick jag ej
veta, men af grannarne förnam jag dagen derefter, att
hon led af någon besynnerlig sorts mani eller vurm att
samla trasor, hvilka hon dels tiggde, dels bytte sig
till öfverallt i kolonien. Jag stod der slagen af
häpnad öfver den märkvärdiga skattkammaren, och föi
att glädja gumman, uttryckte jag min beundran, ej för
hennes mani, men för hennes tålamod och ihärdighet
med denna den tråkigaste af alla samlingar. Jag var
emellertid mycket glad, när ändtligen det ljufliga
budskapet förkunnades, att det var liggdags. Vid ena väg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
