Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
den långa gestalten midt ibland dem, med förnumstig
min granskande röstlängderna och inflikande ett ord
här och der i deras öfverläggningar. Kostlig var ban
också, när han skulle berätta någonting, som slagit
an på hans skämtsinne. Medan jag var vid Trib.,
insändes en gång en dödsannons jemte begäran, att
derunder måtte införas de verser, som upplästes via
tidningsmannen Axel Dahlstrands graf i Minneapolis
biott med utbytande af namnet mot Carl Johan
Peterson, så att första raden komme att lyda: "Vi som
stå vid Carl Johan Petersons bår" i st. f., som det i
poemet öfver D. stått: "Vi som stå vid Axel
Dahlstrands bår." Kär Torsell skulle berätta detta, lät
det så här : "Kan man tänka sig sådana dumbomar 1 De
vilja att vi skola förstöra den ursprungliga versen
med dess korrekta meter och sätta i tidningen: "Vi,
som stå vid Karl Anton Johan Fredrik Kristoffer
Leopold Petersons bår." Följande episod, som Wicklund
berättade för mig, är också för dyrbar att utelemnas.
En morgon bjöd Torsell Wicklund att äta frukost med
honom i Max Romers saloon, den s. k. "pressyltan,"
belägen i samma byggnad, der Sv. Tribunen hade sin
lokal. W., som likt oss andra, väl kände T:s vana att
ibland bjuda en vän med sig på någon förfriskning och
efter dess inmundigande helt lugnt marschera ut,
öfverlemnande åt den "bjudne" att betala för kalaset,
anmärkte försigtigt, att ban sjelf icke hade mer än 10
cents i fickan. — "Hvad angår det mig?" sade T., "det
är ju jag, som bjuder." Tveksam följde W. med, och
de slogo sig ned vid ett bord. T. beställde fram
whisky, bier, sill, potatis m. ni. När uppgörelsens
stund nalkades, stötte T. på W. och sade: "Ilör du,
du sade ju, att du hade pengar." — "Ja, men endast
10 cents." — "Nåväl, då gå vi ut." Men när dc
nalkades dörren, kom kyparen efter dem och begärde
betalning. "Sänd räkning upp till Tribunens kontor,"
sade T., "der arbetar jag." — "Nej, stopp," sade
kyparen, "det der knepet har ni användt förr, men det går
inte med mig." — "All right," svarade T., inte det
ringaste brydd; "hvar är mr. Romer?" — "Han sitter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
