Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
just för nyfikenhets skull smaka derpå, då hennes vid
pass 18 åriga dotter kom inrusande och ryckte skeden
från henne, sägande: "Ät inte, mamma, det kan vara
gift!" Jag kände mig frestad att ge slynan ett slag på
örat. Anna tog då ned från hyllan cn skål med
röd-gröt och frågade, om de ville äta deraf. Men de endast
frynte på näsorna åt, hvad de behagade kalla "röd
stärkelse," och besvärade oss lyckligtvis inte mera. En
dag kommo tre svenskar upp på berget för att sc sig
om efter ett stycke land. De stannade der ett par
dagar och åto under tiden fyra mål hos oss. Vid det
slutliga afskedet tog en af dem upp ett 50 cents-mynt,
för att betala för välfägnadcn. Vid åsynen häraf ryckte
en af de andra till och utbrast: "Du ska’ väl ha
tillbaka på den. vi kanske ska’ betala hos Bells också!"
Vi togo naturligtvis icke mot myntet, men till Bell
fingo de betala $1 för det han visat dem omkring på
berget. Det var tydligen ingen utsigt för någon att
göra sig rik på att sätta upp matservering på Mount
Bell. En gång hvarannan eller hvar tredje vecka gick
jag till Battle Ground efter posten och hade då alltid
med mig hem väldiga bylten af tidningar och annat,
som vi behöfde. Att gå efter posten var ett dagsarbete,
som jag alltid tänkte på med fasa. Äfven Aleck Olson
erfor samma känsla. "Hvar enda gång jag gått uppför
bergsvägen," sade han, "har jag beslutat att aldrig gå
den vägen mer, men så snart jag kommit upp på
toppen, har jag glömt mitt beslut." En af mina vandringar
höll på alt taga ett bedröfligt slut. Dagen hade varit
qväf, och jag hade gått fort till Battle Ground och till
en farm några mil längre bort. På qvällen, då jag,
bärande med mig en half lax, en liten säck mjöl, en
mängd tidningar och annat, knogade upp för bergvägen,
drypande af svett, utbröt plötsligt ett isande kallt
regn. Inom några minuter var jag genomvåt och
började skaka af köld, på samma gång en brinnande feber
förtärde mig invärtes och blodet rusade åt hufvudet.
En pinsam hufvudvärk ansatte mig. Det var mörkt, när
jag kom till Bells hem. Jag kände mig så sjuk, att
jag trodde, att min sista stund var kommen, och
som jag önskade dö i skötet af min familj, uppbjöd jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
