Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VGA I’.OND OCII REDAKTÖR.
261
mina sista krafter och fortsatte färden, oaktadt jag ej
kunde se en skymt af vägen, och i trots af Bells alla
varningar och böner, att jag mätte stanna der öfver
natten. Regnet öste ned. Jag gic.k som i en dvala och
föll omkull åtskilliga gånger. Jag har ingen aning om,
hur jag kom hem; intet minne af, bur jag kom öfver
bäcken, som flöt öfver vägen halfvägs mellan Bells
plats och O :s. Hem kom jag emellertid vid 10-tiden på
qvällen, genomvåt, utschasad, dödssjuk, blef afklädd och
lagd på vår hårda bädd på golfvet, fick kininpiller och
en varm dryck och vaknade morgonen derpå frisk.
Men aldrig skall jag glömma den ångest jag utstod
under vandringen genom den kolsvarta skogen, der jag
tillbragte öfver en timme. Anna lemnade berget endast
en gång, då hon under ett par dagars tid besökte några
af de amerikanska nybyggarefamiljerna i Battle
Ground, och hade vi haft det så stäldt, att vi kunnat
stanna der uppe för beständigt, hade säkerligen ingen af
oss brytt sig om att i onödan lemna denna fridfulla
tillflyktsort. Men "när varade en tjusning, och hvem
var säll från morgonstrålens ljusning till stjernprydd
qväll?" yttrar Stagnelius på ett ställe. Vår sommar i
vildmarken nalkades sitt slut. Våra tillgångar tilläto
oss icke att förlänga "tjusningen." Att stanna på
berget var ej att tänka på; icke heller visste vi, hvart
vi borde fara. Platsen i Wilmette var fortfarande
osåld, och fast det visserligen var billigt att lefva så
som vi gjorde — våra utgifter uncler mer än 5 månaders
tid hade sammanlagdt ej öfverstigit $75 — kunde vi ju
ej i längden fortsätta en sådan Robinson
Crusoe-till-varo utan något framtidsmål och utan inkomster. Dag
och natt grubblade jag också än öfver en plan än en
annan, och så till slut kom jag på den idén, att vi borde
resa till Sverige och bedja min fader om ett
penningelån, så att vi kunde köpa en farm. För ett par tusen
dollars kunde vi få ett litet farmhem tillräckligt för
våra enkla behof. Räntan på lånet kunde vi i nödfall
förtjena genom arbete hos andra. Anna fann mina
beräkningar i detta afseende riktiga nog, men hon
betviflade, att vi skulle vinna något genom cn resa till
Sverige, ja att vi ens skulle bli helsade välkomna. "Du har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
