Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA B ÖN I) OCH REDAKTÖR. 277
Väl sant, att pannan fårats inunder glesnadt hår,
Men i hvart öga spritter en pilt om femton år.
Om han en qvinna älskat, historien ej beskref.
Men en brud har lian fästat, som honom trogen blef.
Det är den frid, som dröjer beständigt vid hans härd,
Som drömmes tyst i parken och på hans hufvudgärd!
Nu har jag sagt dig, främling, hvad jag dig säga bort.
Och nu till slottets herre jag skyndar mig allt fort.
Tacksamma grannars hyllning till honom frambär jag,
Ty 16de november, hans dag, är det i dag."
Och gubben gick. Mitt öga på nytt mot parken såg,
Der kysst af morgonsolen det vackra slottet låg.
Gud signe dig, jag tänkte, du ädle riddersman 1
Och utåt vägen gick jag, tills park och slott försvann."
Jag gjorde bekantskap med åtskilliga gamla
hedersgubbar i trakten. En af dem, "fader Lars," var minst
80 år gammal, men eldades af mina skildringar från
Amerika så, att han sade sig sjelf vilja resa dit. Men,
tillade han försigtigtvis, "ja’ vell ha mitt uppehälle
fritt, för ja’ vell ente arbe’a för fö’a." Ett annat
gammalt original, "fader Olle," yttrade på tal om en kort
förut afliden patron, som varit hans motståndare på
sockenstämmor: "Jag får väl säga om honom, som
gumman om sin döde man: Har du vatt noe (något)
stygg, så har du vatt noe sn i 11 (snäll) ock." I dessa
trakter begagnades inga vagnar, endast kärror, så att
vi måste för att färdas till Uddevalla hyra två kärror
och två karlar. De åkte i den ena, jag och min familj
i den andra. På återvägen körde de hvar sin kärra.
På vägen till Uddevalla stannade deras kärra, och vi
undrade hvad orsaken kunde vara. Den ene af gubbarne,
"fader Otto" (i dessa landsändar kallades hvarje äldre
mansperson fader) steg ur och kom linkande till vår
kärra och klappade hästen. "Hur är det med fader
Ottos knä i dag?" frågade Anna. Vi visste näml., att
ban hade ondt i ena knät. "Åh, med knät går det väl
an," blef svaret," men värre är det med tvättefilla"
(tvätt-trasan). "Hvad är tvättefilla för något?" sporde
hon helt oskyldigt. "Jo," svarade ban lika oskyldigt,
"Jag får la slå en p— i backen," och med denna förklä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
