Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
ring vände lian sig om och gick till handling. Vi
brusto-i skratt öfver denna naiva öppenhjcrtighet och skyndade
oss att köra från honom. I Uddevalla blef jag bekant
med tidningen Bohusläningens redaktör Ture
Malmgren och hans medhjelpare, skalden Edvard Fredin,
begge mycket förekommande och älskvärda personer.
Morgonen den 17 okt. reste vi från Göteborg till
Stockholm, der Anna hade en gift och en ogift syster och
jag två morbröder, bibliotekarien Harald och
generaldirektören Sigfrid Wieselgren, min styfmors mor,
prostinnan Westdahl. och åtskilliga andra slägtingar och
vänner att helsa på. Vi uppsökte dem alla och gjorde
samma angenäma erfarenhet som i Göteborg och
Bohuslän. Vår oförmodade ankomst tycktes bereda dem
en glad öfverraskning. Prostinnan W. mottog oss, som
om vi varit henjnes egna barn, och visade oss den
uppriktigaste välvilja både då och sedermera genom
snillrika, af ömhet och kärlek genomfläglade bref. Den
gamle lektor Elmblad och pastor Wadström, utgifvaren
af Frideborg, Förr och Nu och längre fram af det
förträffliga memoarverket Ur minnet och dagboken, visade
oss en rent af rörande vänskap. Vi blefvo bjudna än
hit, än dit, och i samvaron med alla dessa snälla
menniskor glömdes de otrefliga drag af svenskt snobberi,
som man erfor utomkring i snäsiga svar från pigor,
portvaktare och vaktmästare och i de högdragna
minerna och vigtigheten hos embetsmän och andra, allt saker,
som en amerikansk medborgare aldrig kan vänja sig
vid. Första dagen vi voro i Stockholm hände något,
som oroade oss mycket. Jag mötte näml. på gatan min
styfmors bror, häradshöfdingen Gustaf Westdahl.
"Hvad gör du i Sverige?" frågade han på sitt vanliga
torroliga sätt. — "Jag är på besök." — "Veta dc om det
: ditt hem?" — "Nej, jag ämnar öfverraska dem." —
"Hm, du vet väl, att icke alla öfverraskningar äro
angenäma?" Då jag berättade detta för Anna, yrkade hon
på en skyndsam återresa till Amerika. Men gumman
Westdahl lugnade henne med, att "Gustaf hade endast
skämtat." Det var i alla fall ett ominöst skämt. En
af de första vi uppsökte var "asabarden" Lundeblom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
