Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
VAGABOND OCH REDAKTÖR.
lösa i min ställning och nödvändigheten af att. lemna
platsen, innan mina resurser vore alldeles uttömda. Den
sköna sommaren ville vi dock njuta till slut. Jag
jagade rätt mycket, sköt ofta fasaner, ripor (grouses),
vaktlar, bergsbäfrar m. m. och företog några längre
jagtturer med Macomber, Bell och Turnbull. Vid ett
tillfälle, då de två sistnämda och jag haft vårt
nattläger i cn orimligt vild skogstrakt nedom berget vid
en liten bäck kallad Cedar Creek, klagade mina
kamrater om morgonen öfver illamående. Efter en stund
sade Bell: "Jag vet nu, hvad det är, som felas oss. Vt
glömde taga kaffe med oss, och vi må illa, emedan
vi ej haft vårt vanliga morgonkaffe." — "Jag tror, du
har rätt," svarade T. "Hör nu, mr Bell." inföll jag,
"ni är nykterist och fördomar allt bruk af whisky, bier
m. m. Men hvad är i sjelfva verket skillnaden mellan
en fyllbult, som blir sjuk, då ban ej får sin
morgonsup, och en nykterist, som blir sjuk, derför att ban ej’
får sitt kaffe? Äro de icke på begge håll lika mycket
slafvar under cn last? Bell medgaf, att jag hade rätt.
Den saken hade han aldrig tänkt på förut. Vi blefvo
ordentligt genomdränkta i de våta snåren, och till på
köpet råkade jag halka och falla i bäcken ända till
midjan. Medan vi torkade våra kläder vid lägerelden,
berättade Turnbull följande komiska historia om gubben
Wooden: "Han kom härförliden körande som vanligt
förbi min plats. Då han var midt för huset, ropade
ban det värsta ban orkade, men ingen svarade.
Förmodligen var der ingen i huset. Jag, som befann mig
bortom ladugården, hörde slutligen det hiskliga skränet
och kom fram på väg-en. ’Gå genast efter spaden,’ sade
gubben till mig, — ’de äro döda der inne hvarenda en;
ingen enda vid lif; gå genast och begraf dem!"’ Någon
jagtlycka hade vi icke. T :s hundar drefvo väl upp ett
par hjortar, men förlorade strax derefter spåret. Denna
sommar och höst såg jag flera gånger både hjortar och
kuguarer, Anna såg en björn, och vargar tjöto ibland
om nätterna belt nära vårt hem. En af dem kom en
dag fram ur snåren och stirrade på barnen, der de
sutto på marken och lekte. Gråtande skyndade de till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
