Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA B ÖN I) OCH REDAKTÖR.
333
oss och berättade, att "en stor hund tittat på dem."
En morgon, då jag skulle mjölka, gick en ståtlig hjort
och betade belt nära korna. Jag satte ifrån mig
mjölk-spannen och ilade hem efter bössan. Anna följde med
mig tillbaka. Hjorten hade flyttat sig, men vi funno
honom snart, och just som han vädrat faran och skulle
taga ett språng, fällde jag honom till marken med två
skott. Men den vemodsfulla och förebrående blick, som
han gaf mig, när han föll, har jag aldrig kunnat
glömma. Vi släpade hem honom med möda. Ett stort
stycke af köttet buro vi ned till Macombers och
bröderna 0’Connell, hvilkas väntjenst mot oss vi ej glömt.
Ett annat stycke gåfvo vi till Bells, och ändå hade vi
hjortstek hvar och hvarannan dag cn lång tid. Men
hvar gång jag åt deraf kände jag cn stilla ånger öfver
mitt dåd. "Hvarför fick han icke lefva?" brukade Anna
säga: "tänk, så roligt ban hade, der ban gick fri
omkring i skogen. Det var den vackraste syn, jag sett
eller kommer att se." Och jag kände, att hon hade
rätt. Julen förut hade jag skadeskjutit cn hjort, som
sedan blef uppäten af vargar på någon otillgänglig plats
på bergets sluttning, dit ban tog sin tillflykt. Vi
filosoferade ofta öfver det barocka och onaturliga i att
taga andra varelsers lif på sådant sätt och äta dem. 1
teorien voro vi vegetarianer och stundom för bela
veckor äfven i praktiken. Våra barn fingo aldrig, så
länge vi hade vård om dem, smaka en bit kött lika litet
som kaffe eller te, och resultatet var ej blott
öfverraskande, det var underbart. Då andra barn voro
gri-niga, bråkiga, oregcrliga, besvärliga, fans hos våra ej
en tillstymmelse till nervositet, ömtålighet eller oro.
Jag har ofta funderat öfver den inkonsekvens, som gör
sig gällande hos föräldrar, hvilka banna eller bestraffa
sina barn för häftighet, vildhet eller elakhet och sjelfva
uppmuntra och underhålla dessa böjelser genom att
gifva barnen föda och drycker, som verka retande på
nervsystemet. Jag tror icke, att menniskorna kunna
bli verkligt civiliserade, så länge de döda och uppäta
varelser, som ha lika stor rätt till lifvet som de sjelfva.
Men den blodtörstiga naturen sitter i oss litet hvar som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
