Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363 VAGABOND OCH REDAKTÖR.
tigare än de romerska legionernas labarum, mer
skräck-ingifvande än Miltons änglahärars gonfalon." Qvällen
förut hade med ångbåten ankommit 40 stora kaggar men
öl och whisky, men som La Camas var en
nykterhets-stad, der ingen spirituösa fick säljas, förtärdes
kaggarnas innehåll i smyg bland buskarne och snåren. Ett
litskänkningsstånd fans, men der såldes endast
socker-dricka, lemonad, nötter o. d. Medan jag satt och
funderade öfver detta egendomliga förhållande, att det
skall anses mer moraliskt, att menniskor supa i smyg,
än att de göra det öppet, afbröts jag i mina tankar
af en äldre man med svarta genomträngande ögon,
tjockt, gråsprängdt skägg och synnerligen intelligenta
drag, hvilken kom för att fråga, om jag kunde kopiera
ett porträtt af hans något år förut aflidne döfstumme
son. Vi kommo snart i samtal med hvarandra, och
jag fick veta, att hans hustru var stum, men icke döf,
c ch att sonens olycka icke var ett arf. "Hade modern
varit döf också." förklarade han. "då hade han kunnat
ärfva döfheten. Hon förlorade talförmågan genom
sjukdom. Gossen blef döf genom sjukdom, innan han lärt
sig tala. Talförmågan är icke medfödd. Vi ärfva
den genom att höra andra tala." Min nya
bekantskap var synbarligen en väl underrättad
person. Han omtalade också, att han var professor i
frenologi och kunde vid betraktandet af ett
fotografikort af hvem det vara månde genast uppgifva
personens egenskaper och säga, huruvida de vore ärfda eller
förvärfvade. "Men icke kan det betala sig för er," sade
jag, "att stanna i en sådan här liten bondby? Ni måste
söka edert fält i de stora städerna." — "Jag vet det
nog," svarade ban, "men jag har tagit land några mil
härifrån, och jag måste vistas i dess närhet. För
närvarande arbetar jag i sågverket derborta." Vid
afskedet lofvade ban att återkomma med porträttet, så snart
han betalt cn skuld, som ban iråkat vid köp af ett
par oxar. Några dagar senare såg jag min vän
freno-logie professorn, bararmad, barhufvad, lastande ved i
sitt anletes svett på en sågverket tillhörig flodpråm.
På qvällen den 4 juli var ett fyrverkeri anordnadt, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
