Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGABOND OCH REDAKTÖR.
37 3
glädje ville göra för att hjelpa henne, och nu måste jag
förödmjuka mig nära nog till tiggeri för att kunna ffl
låna litet saft." Denna gjorde emellertid ingen verkan.
Jag gick derför kl. 4 på morgonen till dr Burt, hvars
farm låg 5 mil bortom J :s, väckte upp doktorn och bad
honom komma och se om flickan. Vid 8-tiden var jag
tillbaka, och en timme senare kom han ridande. Han
fann, att flickan hade nervfeber. Temperaturen var
104 gr., och pulsen slog 120-125 (en gång t. o. m. 128)
slag i minuten. Dr B. lemnade oss medicin, men der>
hjelpte ej, och vid närmare eftertanke funno vi det
klokast att återvända till Vancouver, der vi icke behöfde
ligga någon till last, och der läkarehjclp kunde fås
lättare och billigare. Dr B :s besök kostade 4J/2 doll.,
och äfven frånsedt det mödosamma i att gå den långa
vägen efter honom med risk att ej finna honom
hemma, skulle med detta pris några få besök väsentligen
försämra vår ställning. Jag delgaf vår välvillige ocli
snälle värd vårt beslut, och följande morgon, 10 dagar
efter det vi lemnat Vancouver, skjutsade han oss dit
igen. Flickan led synbarligen mycket af skakningen
under den 5 timmar långa färden öfver de besvärliga
skogsvägarne, och så snart vi kommit hem och bäddat
ned henne, gick jag efter doktorn. Han ansåg hennes
tillstånd nästan hopplöst och ordinerade kinin i stora
doser. Så ändades denna utflykt, af hvilken vi väntat
så mycken trefnad. Några veckor förut hade vi
tillbragt en afton hos en familj Pearson, som hade en
farm 4 mil från Vancouver. Dessa två utflykter voro
de sista tillfällen, som förunnades Anna här i lifvet att
få komma utom den af henne så innerligt afskydda
stadens gränser. Nu föll det på hennes lott att vaka
öfver det sjuka barnet. Stundom tycktes allt hopp vara
ute, men så ljusnade det igen. I 3 veckor lefde den
stackars flickan uteslutande på kinin, hvaraf hon intog
till en början 12 och senare ända till 20 grains om
dagen. När vi ändtligen tordes gifva henne något att
äta. var hon så utmärglad, att hon enligt doktorns
utsago kunde dö hvilket ögonblick som helst. Tidt och
ofta, dag och natt, skulle hon matas med små portioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
