Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 32. 15. november 1918 - Sider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellertid detta en fråga, som egentligen berör ar
betsgivareföreningen ocb som väl ej Elektricitetsverks
föreningen torde hafva någon anledning att befatta
sig med. Indirekt skulle naturligtvis Föreningens
medlemmar kunna stödja en dylik rörelse, dels genom
att för egen räkning ej heller anställa andra montörer
än sådana, som genomgått ifrågavarande utbildnings
kurs, och dels genom att verka för att elektricitets
verkens entreprenörer hufvudsakligen använda sig af
dylika montörer.
Det är emellertid i hvarje fall påtagligt, att så
länge dylika kurser endast finnas på en eller ett få
tal platser i landet, kunna de ej blifva af någon stor
betydelse. Emellertid har som kändt Riksdagen ny
ligen antagit Kungl. Maj:ts förslag om upprättande
bl. a. af fortsättningsskolor till folkskolor och lärlings
skolor, hvilka måhända komma att afsevärdt kunna
bidraga till utbildningens höjande. Enligt bestämmel
serna rörande lärlingsskolor hafva kommunerna rätt
att anordna dylika samt att besluta, att besöket af
desamma skall vara obligatoriskt för alla inom indu
strien anställda yngre arbetare. Sannolikt är väl att
de kommuner, där någon afsevärd industri förefinnes,
komma att begagna sig af denna rätt, och häraf kan
sålunda en ganska god hjälp förväntas.
Det är emellertid tydligt att äfven om man med
olika medel lyckas att väsentligt höja montörsutbild
ningen i allmänhet, så har man därmed dock inga
lunda vunnit några garantier för att ej allt framgent
underhaltiga installationer komma att utföras, så länge
det icke finns någonting som hindrar en person utan
någon som helst kompetents att utföra dylika instal
lationer. Höjandet af montörarnas kompentens öfver
hufvud taget är naturligtvis någonting i hög grad
önskvärdt och kan i sin mån bidraga till förbättring
af de anmärkta missförhållandena ifråga om installa
tionernas utförande, men ensamt detta räcker dock
icke till.
En utväg, som man då kan tänka sig, är att
söka verka för att Staten skola fordra en viss kom
petens af alla, som själfständigt skola utföra elektriska
installationer. Paralleler härtill saknas ingalunda inom
andra yrken. Jag erinrar t. ex. om maskinisterna
på ångfartyg, automobilchauffeurer m. fl., hvilka måste
uppfylla vissa bestämda prof, innan de få utöfva sitt
yrke, I Danmark har man äfven slagit in på denna
väg, i det att endast elektro-installatörer, som upp
fylla vissa i lag ganska noga bestämda prof, få ut
föra dylika installationer. En liknande tanke har
framkastats från flera håll, bl. a. från åtskilliga in
stallatörfirmor i Norrland. Äfvenså har enligt dags
pressen Elektriska arbetareförbundets kongress nyligen
gjort ett uttalande i denna riktning, ehuru man här
vid naturligtvis främst haft arbetarnas eget intresse
för ögonen. Man har där sålunda tänkt sig att en
dast den, som under tre år arbetat inom facket
skulle få själfständigt utföra installationer, en kompe
tensfordran som synes mig vara alldeles för låg, då
man gifvetvis af den som själfständigt skall utföra
anläggningar bör fordra icke blott en viss tids prak
tiskt arbete utan äfven ådagalagd förmåga samt där
jämte en viss grad af teoretisk kompetens.
Det syneS mig emellertid kunna ifrågasättas, huru
vida man ej, innan man påkallar Statens hjälp borde
försöka att komma fram på en annan väg. För nå
gon tid sedan sammanträdde en del representanter
för Kommerskollegium, Svenska Elektriska Industri
föreningen, Brandstodsbolagens Tariffförening och
Elektricitetsverksföreningen till ett privat samman
träde för att dryfta frågan, och vi enades därvid pre
liminärt om ett förslag till åtgärder, för hvilket jag
här skall i korthet redogöra.
En kärnpunkt i detta förslag är, att man
skulle söka en samverkan med brandförsäkringsbo
lagen. Dessa fordra i allmänhet af sina försäkrings
tagare, att desamma, när en ny elektrisk anläggning
utföres hos dem, skole infordra intyg af den som ut
fört anläggningen, att densamma är i öfverensstäm
melse med gällande föreskrifter. Kunde man nu få
samtliga eller åtminstone det stora flertalet försäkrings
bolag att . uttryckligen förklara, att de ej godkänna
andra intyg än af sådana installatörer, som därtill
förklarats vara fullt kompetenta, och att de fritaga
sig från allt brandskadeansvar, därest intygen äro ut
färdade af därtill ej kompetent lörklarad person, så
skulle tydligen mycket vara vunnit.
Beträffande kompetensvillkoren hade vi tänkt oss
att en kommitté, sammansatt af representanter för
Kommerskollegium, Elektricitetsverksföreningen, Brand
försäkringsbolagen och Elektriska Industriföreningen
skulle utarbeta bestämmelser rörande de kompetens
villkor, som skola fordras af installatörerna, i unge
färlig likhet med den ofvan omnämnda danska lagen.
För att gifva dessa bestämmelser större pondus skulle
man kunna tänka sig att desamma officiellt fastställ
des af Kommerskollegium.
Beträffande kompetensprofven hafva vi vidare tänkt
oss, att närmast Elektricitetsverksföreningen, som ju
har sakkunniga representanter inom alla delar af lan
det, skulle kunna uppdraga åt lämpliga personer på
de olika platserna att enligt fastställd taxa förrätta
dylika prof samt därom utfärda intyg. Profven böra
vara dels praktiska, exempelvis undersökning af en
anläggning, utförd af vederbörande aspirant, dels
teoretiska, omfattande åtminstone en elementär kun
skap om elektricitetsläran, förmåga att planera och
beräkna en installation, kännedom om gällande för
skrifter o.s.v.
Sannolikt torde det vara lämpligt att i kompetens
intygen intaga en bestämmelse, att installatören riske
rar förlora sina erhållna rättigheter, därest han fram
deles utför installationer i strid med gällande före
skrifter, hvilket bör kunna utgöra en ganska kraftig
sporre för honom att samvetsgrant utföra sina an
läggningar.
Det förutsättas naturligtvis också att Elektricitets
verksföreningens egna medlemmar såsom entreprenörer
vid sina verk icke skulle godkänna andra installatörer
än dem, som fylla ofvannämnda kompetensvillkor, och
man borde naturligtvis äfven söka påverka de utom
föreningen stående elektricitetsverken, särskildt distri
butionsföreningarna i landsorten, att ej heller såsom
installatör godkänna andra än dessa.
286 ELEKTROTEKNISK TIDSSKRIFT 1918, No. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
