Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 1. 5. januar 1927 - Sider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROTEKNISK TIDSSKRIFT
No. 1, 1927
kraften ej kan åsättas högre värde än vad som mot
svarar bränslebesparing, slitage och en del personal
kostnader vid ängverket. För de flesta fall torde emel
lertid en fordran å 100 % reserv vara alltför sträng.
För belysningen må så vara, men där t. ex. dagindu
strin har klart för sig, att det endast är 25 % sanno
likhet för att ett avbrott skulle inträda under de av
årets timmar den är igång, och att det dessutom under
större delen av denna tid brukar finnas outnyttjad re
serv för belysningen, anser nog industrin de höga kost
naderna för en särskild reserv omotiverade.
sedda nordiska ländernas del kunna säga, att ser man
saken i stort, torde det icke finnas någon plats av be
tydenhet inom dem, där icke inhemsk vattenkraft har
förutsättningar att med framgång konkurrera med lo
kalt genererad ångkraft. Konkurrensförhållandet vat
tenkraft ångkraft existerar, i den män det icke av
ses kraftalstring ur värmeånga, endast på papperet
ocli icke i realiteten. Komjdementförhållandet vatten
kraft—ångkraft är däremot en realitet, åtminstone för
Sveriges och Finlands del, under det Norge tack vare
gynnsamma förhållanden i stort sett förefaller att reda
sig utan ångkraft.
Det finnes emellertid även fall, där vattenkraften
utöver bränslebesparingen icke kan borteliminera mer
än relativt små anläggnings-, personal- og slitagekost
nader för mottagaren. Jag tänker dä närmast pä
kraftexport över stora avstånd frän ett land Ull ett
annat, där man såväl med hänsyn til överföringslin
jernas längd som till andra omständigheter ej gärna
kan tänkas gä i frän fordran pä 100 % reserv. Det
är tydligt, att de senare årens utveckling ifråga om
bränsleförbrukningen vid ångcentralerna samt de nu
varande kolprisen för närvarande måste göra dylika
cxportplaner mindre aktuella.
För Sveriges och Finlands del torde man kunna
säga, att kombinationen ångkraft—vattenkraft medför
billigare kraftkostnader än vad som kunde uppnås med
vardera för sig. Ångkraftens användningssätt blir
företrädesvis som vattenbristreserv vid lågvattentid, ång
stationens uppgift blir att pr dygn eller pr dag inmata
ett visst antal kilowattimmar i nätet, under det regle
ringen skötes med vattenkraftmaskineriet, som just vid
lågvatten bör räcka väl till för en sådan funktion.
Ett problem, som i samband härmed uppstår, är
huruvida ångkraften skall genereras i stora stationer,
lämpligt inordnade i kraftnäten, eller i lokala verk,
placerade hos resp. konsumenter. För den förra place
ringen talar ekonomin, för den senare känslan för
driftsäkerheten. Den stora skillnaden i kraftkostnad
från ett stort och ett litet ångverk torde emellertid
icke utjämnas med tiden, under det säkerheten mot
driftavbrott för frän de stora näten matade belastnings
objekt sannolikt blir ändå bättre än vad den redan
är. Man får ej heller förbise skillnaden i driftsäker
het mellan en stor ångstation och en liten sådan, må
hända för kostnadens skull ej utrustad med mera än
en enda maskin. Ur nationalekonomisk synpunkt äro
de stora ångkraftverken att föredraga, emedan kapital
utlägget blir mindre och möjligheterna till bränslebe
sparing äro större.
Det svåraste konkurrensförhållandet för vattenkraf
ten inträffar, när det gäller att vid kusten beläget
isolerat belastningsobjekt på avsevärt avstånd från
kraftkällan. Man bör dock tillägga, att det även måste
vara fråga om en ganska stor belastning, emedan vid
mindre effekt kostnaden för ångkraften i betydande
grad stiger. Dylika renodlade överföringsproblem äro
emellertid redan nu sällsynta och bliva det säkerligen
ännu mera i framtiden, i den mån de olika länderna
överspännas med kraftnät, som förbinda belastnings
objekt och produktionskällor sinsemellan och med var
andra. En stad,, matad frän ett stort kraftnät, står
givetvis i driftsäkerhetssynpunkt avsevärt bättre ställd
än en stad, matad medelst en enda linje från en enda
vattenkraftstation.
Utan att komma med några siffror å kostnaden för
vattenkraft, tror jag mig för de med vattenkraft för-
(Diskussion til dette foredrag vil bli indtat i et
efterfølgende nr. av tidsskriftet.)
Et nyt apparat for maaling av
jordingsmotstander.
mange henseender ufuldkomne. Maalingerne blir saa
ledes avhængig av overgangsmotstanden ved de nød
vendige hjælpeelektroder og som varierer med jordens
ledningsevne. Broernes vanlige strømkilder med tør
elementer er mangelfulde, likesom deres fritliggende
kontakter og slæpetraader let er utsat for mekanisk
beskadigelse, saa deres motstandsjustering gaar tapt.
Men fremforalt er telefonen ved raaalebroerne litet
paalidelig som nulinstrument, idet bestemmelse av tone
minimum volder seiv en øvet maaler vanskeligheter
og specielt ved støien fra vind og veir eller fra omgi
velserne. Naar man leilighetsvis kan komme til nega
tive motstandsværdier med disse maaleapparater, kan
man forstaa hvor litet de er at stole paa. Saadanne
resultater kan opstaa ved indvirkningen av hjælpeelek
trodenes overgangsmotstander og ved at den søkte
Ing. G. E. Krogh,
Norsk A/S Siemens-Schuckert, Svakstrømavdeling.
Ved alle jordforbindelser i høispændingsanlæg maa
jordingsmotstanden regelmæssig kontrolleres for at for
hindre utilladelige spændinger mot jord med fare for
mennesker og dyr. De maalemetoder og apparater
som hittil er anvendt for dette øiemed, er imidlertid
ikkexheltj_hensigtsmæssige og paalidelige. Bestemmelse
av motstanden ved strøm- og spændingsraaaling er
vidstnok sikker, men kræver stor energi, saa den som
regel kun lar sig benytte i nærheten av stationære
energikilder, men ikke til ambulerende maalinger paa
linjerne. Bromaalemetoderne, som er i bruk, er i
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
