Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 1. 5. januar 1929 - Den senaste ulviklingen inom elektrovärmeområdet. Av ing. O. Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROTEKNISK TIDSSKRIFT
1929, No. 1
till en i förhållande till det stora hela relativt oväsent
lig faktor. Och denna rationalisering av landets kraft
hushållning fortgår alltjämt, med sannolikt resultat att
vi snart nog ej längre kunne räkna med nogon över
skottsenergi i annan betydelse än att de enskilda
kraftdistributörerna, särskilt stadselektricitetsverken,
samt större industriella anläggningar, kunna åsätta den
elektriska energien ett rel. lågt pris under vissa delar
av dygnet, då deras maskinella utrustning och led
ningssystem äro lågt belastade.
tekniska användning kunde bli lönande. Vid tiden
omkring sekelskiftet hade emellertid elektromaskintek
niken nätt en sådan utveckling, att de nyssnämnda
hindren ej längre förelågo, och vi minnas, hurusom
vid den tiden, då de stora vattenkraftstationerna bör
jade byggas- särskilt aluminium- och karbidindustrierna
växte fram och utvecklades på ett sätt, som inte står
vära dagars tekniska utveckling efter. Och snart
följde en hel rad andra användningsområden för det
elektriska värmet. Den elektriska smältugnen kom
till en omfattande användning för framställning av
stål och ferrolegeringar, den elektriska masugnen ut
bildades till en tekniskt och kommerciellt användbar
apparat 0. s. v. Så småningom ändrade sig situationen
därhän, att den blev den motsatta mot under 1800-
talet kraftproduktionen ökades hastigt och nådde
slutligen en sådan omfattning, att de ordinarie beho
ven (för belysning och motordrift) ej på långt när
förmådde konsumera vad som kunde produceras, med
påföljd att stora kraftbelopp kunde utbjudas till myc
ket låga priser. Detta stimulerade användningen av
elektriskt värme för en hel rad nya ändamål, som
kunde konsumera stora energibelopp, som t. ex. bind
ning av luftkväve, ånggenerering, rumsuppvärmning,
hushällselektrificering etc. Man kom dä in i en period,
då den uppfattningen gjorde sig allmänt gällande, att
stora energibelopp ständigt skulla komma att finnas
till förfogande i form av billig överskottsenergi, till
gänglig dels under vissa delar av året, beroende på
den periodigst varierande vattentillgången, dels under
de delar av dygnet, dä de ordinarie behoven ej tog
kraften i anspråk. Och denna överskottsenergi borde
finna sin naturliga avsättning just för värmeändamål,
som ju i viss mån kunna anpassa sig efter de tider
då överskottsenergien blir tillgänglig. Fabrikanterna
av elektrovärmeapparater fingo då uppleva en hög
konjunktur av angenämaste slag, med stor efterfrågan
pä apparaterna till behagliga priser och så gott som
ingen kritik över deras utförande.
Den närmaste följden härav har blivit, att elektro
värmetekniken åtminstone f. n. får nöja sig med ett
mindre verksamhetsområde än det förut tenderade till.
Sålunda har t. ex. efterfrågan pä elektriska ångpannor
gått tillbaka till en obetydelighet mot vad den var
ännu några få år sedan.
Men intet ont som inte har något gott med
sig. Under den nyssnämnde perioden lärde man sig
allmänt uppskatta elektrovärmets fördelar. Såväl inom
industrien som hushållen konstaterades, att elektrici
teten i jämförelse med bränslena, kol, ved, gas, olja,
etc. erbjöd så många praktiska fördelar, att man gärna
ville draga nytta därav även i fortsättningen. Detta
förhållande förde med sig, att hela elektrovärmetek
niken tvingades upp pä ett högre plan. Man kunde
ej längre utan vidare använda de tidigare apparaterna
som i de flesta fall tillkommit utan grundlig under
sökning av förutsättningarna för deras konstruktiva
utformande. Jag överdriver ej, när jag sägar, att
under en viss period av den nyssnämnda högkonjunk
turen elektrovärmeapparater tillverkades snart sagt hur
som helst av vem som helst man var nöjd
blott man kunde bringa apparaterna att överhuvudta
get fungera. Om t. ex. en stor elektrisk ångpanne
anläggning på mänga tusen kilowatt arbetade med 15
ä 20 % lägre verkningsgrad än man utan större möda
eller kostnad hade kunnat åstadkomma, varpå exem
pel fanns, sä var det dock ingen som reagerade där
emot. Och fabrikationen av elektriska hushållsappa
rater bedrevs så gott som helt och hållet pä kopi
eringsvägen. I regel gick man efter utländska före
bilder och ändrade ej annat än oväsentliga yttre de
taljer, i avsikt att ge fabrikatet ett visst skeen av
originalkonstruktion Men huruvida dessa förebilder
uppfyllde rättmätiga krav i termiskt avseende, det
frågade man föga efter.
Till detta uppsving bidrog i hög grad även kris
tider!. Bränslena stego betydligt i pris och blevo på
sina håll rent av oåtkomliga. Dä samtidigt även de
industriella produkternas pris steg i motsvarande grad,
är det uppenbart, att man i största möjliga omfattning
ersatte bränslena med elektrisk energi, vilkens pris ej
steg i närmelsesvis samma grad som bränslenas och
i mänga fall förblev vid förkrigsnivån. Hade nu den fortsatta utvecklingen på detta om
råde uteslutande varit beroende endast av köparnas
eventuella fordringar, sä hade man väl icke kommit
stort längre, då den stora allmänheten ju måste anses
sakna förutsättningar att kunna bedöma vad man rim
ligen kan och bør begära av dylika apparater.
Som vi veta kom emellertid fortsättningen icke att
motsvara förväntningarne, och skälet härtill var, att
kraftproducenterna ej slogo sig till ro, sedan de skaf
fat fram de stora kraftbeloppen, utan pålade sig, helt
naturligt förresten, den uppgiften att göra dem så
vinstgivande som möjligt. Genom en planmässig sam
verkan mellan staten och enskilda, jag talar nu om
förhållandena i Sverige, kunde man, med hjälp av
omfattande sjö- och vattendragsregleringar, genom
samdrift mellan olika kraftstationsgrupper och genom
stamlinjer, förenande på stort avstånd frän varandra
belägna, större kraftdistrikt, bringa det därhän, att
begreppet överskottsenergi redan nu har reducerats
Men även kraftproducenterna hade ju fördelar att
vinna, och insågo med sin större sakkunskap, att vill
koret för en fortsatt, sund utveckling av elektrovärme
tekniken sammanhängde med möjligheterna att för
bättra konstruktionerna särskilt i termiskt avseende.
Vid denna tidpunkt började man för övrigt även
på andra håll inse nödvändigheten av att komplettera
den industriella verksamheten inom denna teknik med
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
