Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 3. 25. januar 1929 - Den senaste utvecklingen inom elektrovärmeområdet. Av ing. O. Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
møte den 23de okt. 1928,
ELEKTROTEKNISK TIDSSKRIFT 1929, No. 3
Den senaste utvecklingen inom elektrovärmeområdet. (Forts.)
Referat av foredrag av ingeniør 0. Stålhane fra Ingeniørvetenskapsakademien i Stockholm holdt i Norsk Elektroteknisk Förenings
3. Utstrålning frän kokkärlet.
4. Utstrålning från kokplattan.
5. Ökning av kokplattans värmeinnehåll.
1. Ökning av vattnets värmeinnehåll.
2. Ökning av kokkärlets värmeinnehåll.
Vi skola nu övergå til de f. n. så aktuella elek
triska hushållningsapparater?ia. För ett par år sedan
uppdrog Vattenfallsstyrelsen åt elektrovärmeinstitutet
att verkställa en grundlig utredning om dessa appa
raters konstruktiva och termiska egenskaper, om vilka
fabrikat man skulle kunna anse i alla avseenden mot
svara rimliga krav pä ändamålsenlighet, och om några
förbättringar ev. skulle kunne vidtagas å apparaterna,
som skulle kunna bidraga till deras ökade användning.
Med utstrålning avses här liksom i fortsättningen
summan av värmeavgivningen på grund av strålning,
luftkylning (konvektion) och avledning till underlaget.
Att utstrålningen från kokplattan skall betraktas som
förlust torde väl utan vidare vara klart. Varthän ök
ningen av kokplattans värmeinnehåll, d. v. s. värme
ackumuleringen i själva plattan, skall hänföras, är ej
lika klart. Det i plattan ackumulerade värmet kan
tänkas bli nyttiggjort, åtminstone till en del, genom
att strömmen brytes, innan vattnet har nått den av
sedda temperaturen eller genom att, sedan en viss
vattenmängd uppvärmts till. önskad temperatur, ström
men brytes och kokkärlet utbytes mot ett annat med
kallt vatten, som då uppvärmes av det i plattan acku
mulerade värmet. Men det är naturligtvis därvid ej_
möligt att tilgodogöra sig hela den i plattan ackumu
lerade energien, en rest av växlande storlek blir alltid
kvar. En objektiv fordelning av det i plattan ackumu
lerade värmet i en nyttig del och en förlustdel stöter
därför på svårigheter. För att uppnå ett exakt resultat
har det synts oss nödvändigt att mäta verkningsgraden
dels vid uppvärmning på från början kall platta, där
vid ökningen av det i plattan ackumulerade värmet
hänföras till förlusterna, dels vid uppvärmning på från
början varm plattta, därvid det i plattan ackumulerade
värmet icke ökas och därför ej inverkar pä verknings
gradsbestämningen.
Först helt nyligen ha vi avslutat den första delen
av detta omfattande arbete, sammanfattad i en av
handling benämnd »Elektriska kokplattors verknings
sätt®, som jag utarbetat tillsammans med ing. Nils
Ekwall i Vattenfallsstyrelsen. Den skall utgivas i serien
»Tekniska Meddelanden från Kungl. Vattenfallsstyrel
sen® samt publiceras på engelska i något samman
dragen form i den nyss avslutade World Power Con
ferences’ handlingar.
Jag skall här lämna en redogörelse för de vikti
gaste resultaten.
Till en början inriktade vi oss på att söka utreda
begreppet »verkningsgrad® i samband med elektriska
kokplattor. Uppenbart är att man inte kan tala om
en verkningsgrad, när det gäller matlagning i allmän
het, men begränsar man sig till en viss, enkel opera
tion, såsom t. ex. att värma vatten på en kokplatta,
då kan en verkningsgrad både definieras och upp
mätas. Härvid kan det ju icke bli tal om själva kok
plattans verkningsgrad, emedan plattan restlöst om
sätter all tillförd energi till värme, utan verknings
graden gäller det aggregat, bestående av kokplatta
plus kärl, varmed vattnet värmes. När jag sålunda i
fortsättningen för enkelhetens skull talar om en kok
plattas verkningsgrad, så sker det i denna sistnämnda
betydelse.
Det av själva vattenmassan upptagna värmet är
naturligtvis nyttigt värme. Men vart skall man hen
föra utstrålningen från kokkärlet och ökningen av
dettas värmeinnhåll? Ja därom tvista de lärde. Vid
första påseende tycker man, att de nämnda värme
beloppen helt naturligt äro att hänföra till förlustkate
gorien. Man ansluter sig då till tankegången hos den,
som skall använda kokplattan och kärlet. Men frågar
man kokplattsfabrikanterna, skola dessa helt säkert
hävda den åsikten, att kokplattans verkningsgrad icke
kan influeras av, huru kokkärlet är beskaffat. Vi ha
emellertid ansett det riktigast att begränsa undersök
ningen till den ur praktisk synpunkt mest betydelse
fulla verkningsgraden, nämligen för hela aggregatet,
kokplatta -(- kärl och sålunda givit företräde åt an
vändningssynpunkterna framför fabrikationssynpunk
terna. »
Man definierar emellertid icke verkningsgraden för
en kokplatta på samma sätt som för t. ex. en elek
trisk motor, d. v. s. som en effektverkningsgrnd. Man
kan visserligen göra det, men en dylik definition vore
opraktisk, emedan effektverkningsgraden ändrar värde
under hela uppvärmningstiden och kan sålunda icke
angivas som ett bestämt talvärde utan måste angivas
som en kurva representerande verkningsgradens samt
liga momentanvärden under hela uppvärmningstiden.
Om man däremot definierer kokplattans verkningsgrad
som en energiverkningsgrad, kan denna angivas med
ett enda tal gällande hela förloppet av en viss opera
tion, och det är ju en dylik verkningsgrad, som har
intresse för dem, som skola använda kokplattorna.
För att klargöra för oss vad som härvid skall
räknas som nyttigt värme, skola vi först se till, vad
det blir av all den energi, som tillföres kokplatten.
Den fördelar sig i själva verket på följande poster:
Energiverkningsgraden vid uppvärmning av vatten
medelst ett aggregat av kokplatta och kärl har därför
definierats som förhållandet mellan ökningen av vatt
nets värmeinnehåll vid en viss temperaturstegring och
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
