Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 3. 25. januar 1929 - Den senaste utvecklingen inom elektrovärmeområdet. Av ing. O. Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
c
a
D
o
ELEKTROTEKNISK TIDSSKRIFT
No. B, 1929
en dylik operation. Detta exemplifieras av fig. n|*
Aven dessa raätningsresultat tala för användande av så j
hög effekt som möjligt vid uppkokning. p
r
Den termiska kontakten mellan platta och kokkärl.
Vid de ovan omtalade mätningarna visade det sig,
att anliggningen eller den termiska kontakten, mellan
kokkärlets botten och kokplattan, är av stor betydelse
för värmeövergången dem emellan och därmed också
för verkningsgraden och uppvärmningstiden. En un
dersökning av ett flertal plattor och kärl ädagalade,
att plattorna alltid äro mer eller mindre konkave.
Även bottnarna i nya kärl äro i regel konkava (sett
underifrån). Det luftmellanrum, som därigenom upp
står, avbryter den direkta värmeledningen och fördrö
jer värmepassagen till kärlet. För att utröna inverkan
härav ha vi genomfört en serie mätningar, varvid till
en början plattor och kärlbottnar planmättes medelst
en precisionsapparat.
Det gällde därefter att söka fastställa sambandet
mellan å ena sidan avvikelserna från planet hos platta
och kärl och å andra sidan de. termiska forhållandena.
I detta syfte uträknades medelavståndet mellan plat
tans’överyta och kärlbottnen (aritmetiska medelvärdet
av det för varje cm2 av ytan uppmätta avståndet),
Detta medelavstånd kan avses vara ett siffermässigt
uttryck för avvikelsen från fullständig anliggning. Ge
nom att dels använda olika kokkärl, dels med avsikt
successivt deformera bottnen på ett av kärlen och för
varje gång uppmäta verkningsgraden, erhölls en serie
värden, vilka därefter inprickades i ett diagram, fig. 12.
Men det är ju i köket ej nog med att man brin
gar en anrättning i kokning, denna kokning skall
sedermera vidmakthållas under viss tid för att maten
skall bliva färdig. Att rekommendera är att för denna
färdigkokning använda kokskåp, men alla ha icke
skaffat detta värdefulla komplement till kokplattorna,
utan låta kastrullerna stå kvar på kokplattan, vars
effekt då nedregleras till den lägsta kopplingen. Vid
alla i handeln nu förekommande elektriska kokplattor
motsvarar denna koppling effekt, vilket beror av
konstruktiva gkäl. Men är en sådan reglering lämplig
även ur användningssynspunkt? Det är naturligtvis
onödigt att sätta till mera effekt än som nätt och
jämt räcker att vidmakthålla den temperatur, som man
förut under uppkokningen uppnått. Det är till och
med fullt tillräckligt och enligt näringsfysiologerna
lämpligt att ej ens hålla anrättningen i kokning, utan
blott vid 90 ä 95 . Man kan därför inbespara den
energi, som eljest åtgår för ångbildningen och nöja
sig med det ringa effektbelopp, som motsvarar utstrål
ningen vid 950. Vi ha verkställt mätningar för ett
flertal kokplattor och funnit, att för vidmakthållande
av den nyssnämnda temperaturen av 90 ä 950 er
fordras en effekt av i stället för en fjärdedel av
den normala endast c:a lj% å YlO av den normala
vid användning av de största kokkärl, som normalt
användas tillsammans med vederbörande kokplatta.
För att utröna verkan av en dylik effektreglering ha
vi utfört mätningar vid »långkok « i 2 timmar å plat
tor dels med effekt, dels med x/9 effekt. Resul
tatet blev en energibesparing vid den lägre effekten
av 27 % i ena och 37 % i andra fallet.
Man ser av diagrammet, huru ödeläggande för god
ekonomi en dålig anliggning mellan kärl och platta
är. Med dåliga kärl kan lett energiförbrukningen för
kokning stiga ända till halvannan gång vad som är
nödvändigt. Detta förhållande är för övrigt redan
förut känt från praktiken. Däri har man säkerligen
också oftast att söka förklaringen till att energiåtgån
gen i vissa elektrifierade kök blir större, än vad som
voro att vänta med hänsyn till erfarenheterna från
andra håll.
Vad bör man då göra för att erhålla en bättre
anliggning mellan kokplattor och kärl? Först och
främst böra kokplattorna göras så plana som möjligt.
Att de nu alltid äro konkava beror synbarligen på
Genom att anordna kokplattorna med ett regle
ringssteg för t. ex. Vs effekt kan man alltså i vissa
fall ernå en rått betydande energibesparing.
Effektringeglet ing
Fig. ii.
Kokplattans effekt watt
Fig. 12.
ö) Verkningsgrad
c i i
c
U 4 20
:cö
>
o.
a
3 O O
O 0,1 0,2 0,3 0,4 mm 0,5
Medelavstånd mellan platta och kärlbotten
29
k9-ca’ % Vfe
140 ;i ui r i T~T~t~TT"1 i
\ 1 Tillförd energi
120 1 1 “I 1
’y plattan utstrålad energi
<yo / .Av kärlet utstrålad energi
100 100 J 1 -|- ~—H ’I
Av kärlet ackum. energi
80 80 1 1 “I | ~~r1=
— —— — I V - 1’"^^—i-
1 ’——I—+ 1
I Verkningsgrad
1 — h—I : 1
1
—i———M——— ——
Av vattnet ackum energ
—1—————i- • •—i
— I -Ul- 1—
-Uppvärmningstid
~~4u.i i i i —
o o 1—I 1 1 I
O 100 200 300 400 500 600 tqo 900 900 lOOO
min %
_ 20 lOO
TJ
Ö)
(/)
c 16 80
c
X
0)
> 12 60
Ji
o
O
*2
5 8 40
» —— — —
Verkningsgrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
