Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 5. 15. februar 1930 - Sider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av Jarl Kuusinen, Helsingfors.
Utgiver:
E.T.T
ELEKTROTEKNISK TIDSSKRIFT
NE: 5 OSLO 15 FEBRUAR 1930. 43. AARG.
Innhold:
Red.
Norsk Elektroteknisk Förening
Norske Elektricitetsverkers Förening
Norske Elektricitetsverkers Förening
Kronprinsensgate 19, Oslo
Utkommer 3 gange månelig til en pris av kr. 10.QO halvårlig, iberegnet postporto. Til utlandet under korsband kr. 13.00 balvårlig
Betalingen erlegges forskudsvis. Abonnementet er bindende, inntil opsigelse skjer. Annonsepris: Pr. enhetsrute 42 mm. bred, 31 mm.
høi : Iste side av omslaget kr. 10.00, øvrige sider av omslaget og innvendig kr. 6.00—2.25 efter annonsens størrelse, plass og antall gånger
Några synpunkter på luftledningars uppspänning, av J. Kuusinen. Materialval och beräkning av kraftledningslinor,
speciellt vid linjer lör ca 132 kV spänning, av Torsten Nordell. Ledningsoplrekning og faseavstand med spesielll
sikte paa samménligningen mellem kobber og staalaluminium, av O. Strand. Diskussion.
NÅGRA SYNPUNKTER PÅ LUFTLEDNINGARS
UPPSPÄNNING.1
Ett kännetecken på goda ledningsnormer bör vara,
att de föra till i säkerhetshänseende icke en
dast goda utan också jämgoda ledningar, oavsett
vilka ledningsmaterial, tvärsnitt, spännvidder, stolp
konstruktioner osv. som komma till användning. De
skola m. a. o. representera de objektiva tävlings
reglerna i den konkurrens mellan olika alternativ för
en lednings utförande, som utspelas på ritkontoren.
att vi i Finland knappast behöva räkna med större be
lastningar än i de för isbarkstormar minst utsatta
delarna av Sverige, i varje fall ej med så stora be
lastningar som man räknar med i Norge. Riktigast
synes vara att fixera olika belastningar för olika led
ningsklasser liksom i de svenska normerna om
vi ock tro oss kunna reducera antalet klasser till 3.
Vad den mot den exceptionella tillsatslasten sva
rande kritiska påkänningen beträffar, så ligger det
ju nära till hands att räkna med brottpåkänningen, i
vilket fall man alltså anser, att linbrott är den skada,
som får drabba ledningen vid exceptionellt svår islast.
Såvitt jag kan bedöma motsvara de nya svenska
och norska normerna rätt väl även detta anspråk, och
en kritik av dessa normer är i själva verket ett gan
ska otacksamt föredragsämne. Men med god vilja
går det kanske att finna några punkter som kunna
diskuteras.
Emellertid inträffar redan långt innan påkänningen
nått brottgränsen en permanent töjning av linan, och
om man ej tagit denna med i räkningen, utan måste
spänna upp linorna ånyo, kan man med skäl anse, att
ledningen tagit skada redan vid en lägre påkänning
än brottgränsen och att den kritiska påkänningen
som en konsekvens härav borde väljas lägre.
Vad ledningarnas uppspänning beträffar ha såväl
de svenska som de norska normerna en föreskrift,
som tar hänsyn till exceptionella belastningsförhål
landen och en eller för de svenska normernas vid
kommande egentligen två som tar hänsyn till de
normala belastningsförhållandena. Det gäller emellertid att först göra klart för sig,
om man bör genom nyuppspänning efter överbelast
ningar eliminera de permanenta töjningarna eller ej.
En nyuppspänning är vanligen en med driftavbrott
förbunden rätt besvärlig procedur. Dessutom har
linan efter en nyuppspänning ej längre samma säker
het mot brott som tidigare, dvs. uppspänningen kan
ej mera fås att fylla föreskrifterna. Materialet har
m. a. o. försämrats, vilket ingenjör Strand med full
tydlighet ådagalagt i sina synnerligen värdefulla un
dersökningar över kopparlinor. Under dylika förhål
landen synes det mig riktigast att i allmänhet icke
räkna med någon nyuppspänning av slaknade led
ningar, utan i stället vad nedhängningen beträffar
räkna med förhållandena efter det att linan töjts.
Den uppspänningsföreskrift, som hänför sig till
de exceptionella förhållandena, utgår från det fak
tum. att isbelastningen på ledningarna i undantags
fall kan nå så stora värden, att man hellre låter
denna sällsynta belastning förorsaka ledningen någon
skada än man nedlägger stora kostnader på byggan
det av ledningar, som kunde motstå även de svåraste
belastningar, vilka kunna -tänkas uppkomma. Den
ifrågavarande uppspänningsnormen preciserar alltså
i konsekvens härmed dels den exceptionella tillsats
last man anser att ledningen utan skada skall tåla,
dels den däremot svarande påkänningen.
Vad tillsatslasten beträffar, har jag ej mycket att
säga, ty den måste fixeras med hänsyn till de lokala
förhållandena. Jag kan väl inom parentes nämna, Gör man så, kan man utan betänkligheter i tek
niskt hänseende antaga en kritisk spänning brott
påkänningen. Det blir sedan en ekonomisk jäm
förelsefråga att avgöra, om eventuellt ett val av en
lägre påkänning med ty åtföljande mindre perma
nenta förlängningar eventuellt skulle föra till en bil
ligare lösning. I allmänhet tror jag likväl att detta
ej blir fallet.
1 I dette nummer av ETT gjengis i sin helhet tre före
drag under hovedbetegnelsen ”Aktuella frågor rörande hög
spänningslinjer” som holdtes den 18. okt. 1929 i Svenska Tek
nologföreningens avdeling for elektroteknik. Disse foredrag
kan betraktes som en komplettering av det samme temas
behandling på det 4de Nordiske Elektroteknikermøte i
Helsingfors. Foredragene. med diskusjon er inntatt efter det
svenska ”Teknisk Tidskrift Elektroteknik” efter en i sin
tid oprettet gjensidig avtale om utveksling av aktuelt stoff. Vad beträffar materialets brotthållfasthet, är
detta en rätt variabel materialkonstant. Den beror
Organ for
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
