Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 5. 15. februar 1930 - Sider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. Kopparlinor.
1. Materialbestämmelser.
1. Materialbestämmelser.
2, Tillbehör.
3. Beräkningsdata.
B. Stålaluminiumlinor.
2. Tillbehör för stålaluminiumlinor.
V
ELEKTROTEKNISK TIDSSKRIFT No. 5, 1930
av stål. Denna kärna skulle upptaga de mekaniska
belastningarna, under det att aluminium skulle ut
göra den elektriska ledaren. Till en början var pro
portionen mellan stål och aluminium ganska stor,
t. e. omkring 1 :2,5 å 1 :3. Man räknade då oftast
icke aluminiets medverkande för upptagande av me
kanisk belastning. Sedermera minskades proportionen
stål; aluminium successivt till 1 : 4,3 och 1 ; 6 å 1:7,
varvid i allmänhet numera antages, att stål och alu
minium samverka för upptagande av den mekaniska
belastningen.
das. Slutligen göres en jämförelse mellan de van
ligast använda materialen för linor, nämligen kop
par och stålaluminium, med särskild tanke på linjer
för cirka 132 kV spänning.
Det linmaterial, som från början blivit mest an
vänt för kraftledningar och som härvidlag allt fort
farande intager främsta platsen, är koppar. Kop
parns relativt låga hållfasthet har lett till att man
understundom använt den närbesläktade bronsen,
som har större brotthållfasthet, men är dyrare och
har mindre ledningsförmåga. För vattenfallsstyrel
sens kraftledningar har bronsen i några fall varit
ifrågasatt, men har icke kommit till användning. Den
kommer i det följande därför icke att behandlas.
I Sverige ha stålaluminiumlinor ännu icke använts
iså stor utsträckning. Vattenfallsstyrelsen använde
dem första gången år 1926 på en del av 132 kV lin
jen Alingsås—Göteborg och nu i år på den under
byggnad varande 132 kV linjen Porjus—Boden. På
båda dessa linjer består linan av en 7-trådig stål
lina om 28 mm2 area och en 30-trådig aluminiumlina
om 120 mm2 area. Förhållandet mellan stål och alu
minium är således 1 ; 4,3.
De i Sverige tillämpade fordringarna på koppar
framgå av de i Svenska teknologföreningens normer
intagna normalbestämmelserna. Dessa äro f. n. före
mål för en granskning och överarbetning inom Sven
ska industriens standardiseringskommission. Ett
viktigt spörsmål är därvidlag att bestämma den brott
hållfasthet, som skall föreskrivas för de i linan in
gående enskilda trådarna för att hela linan skall ha
en brotthållfasthet av 40 kg/mm2, vilket är förut
sättningen för den i normerna angivna tillåtna på
känningen 32 kg./mm2 vid exceptionell islast. Ur
provningssynpunkt är det nämligen enklare att före
skriva de enskilda trådarnas i stället för hela linans
brotthållfasthet.
Vid stålaluminiumlinor är det av särskilt stor vikt
att linorna tillverkas på ett fullt sakkunnigt sätt.
Några allmänt antagna normalbestämmelser för stål
aluminiumlinor finnas ännu ej i Sverige. För de
linor, som levererades till linjen Porjus—Boden, hade
normalbestämmelserna följande huvudsakliga inne
håll.
Stålet i stålkärnan skall vara seghärdat och skall
hava en brotthållfasthet på enskild tråd av minst
125, högst 140 kg/mm2 och en töjning till brott av
minst 5 %. Ståltrådarnas förzinkning skall tåla 6
doppningar i kopparsulfatlösning 1 : 5 och lindning 8
varv kring en cylinder av 10 gånger tråddiametern.
För skarvning av kopparlinor användas lämpligen
s. k. vridskarvar, som äro enkla att åstadkomma och
visat sig fullt tillförlitliga. Övriga tillbehör för
kopparlinor, som linhållare m. m.j vålla inga nämn
värda svårigheter ur konstruktionssynpunkt.
Aluminiet skall hava en renhet av minst 99,3 %.
Detta är en synnerligen viktig bestämmelse. En hel
del mindre goda erfarenheter i fråga om aluminium
linor ha säkerligen berott på att metallen icke haft
tillräcklig renhet. De förekommande föroreningarna
äro kisel, järn, koppar och zink. Specifika lednings
motståndet vid -\- 20°C skall vara högst 0,029 (ohm,
mm2, m). Brotthållfastheten skall vara minst 18
kg/mm2 och töj ningen till brott minst 1,5 %.
I fråga om beräkningen av kopparlinor är det när
mast elasticitetsmodul och längdutvidgningskoeffici
ent, som äro av betydelse. Dessa äro angivna i våra
kraftledningsnormer. Eftersom man i Sverige lik
som i Norge räknar med påkänningar över pro
portionalitetsgränsen, har i våra normer intagits en
kurva för elasticitetsmodulens variation med på
känningen, enär denna har ganska stor betydelse för
beräkningarna.
Beträffande förzinkningen kan det ifrågasättas, om
man framdeles icke borde övergå till de i Amerika
vanligen tillämpade föreskrifterna, vilka äro mera
preciserade. Därigenom skulle linfabrikanterna lät
tare kunna komma in på den utländska markna
den, vilket givetvis även är till fördel för konsum
tionen inom landet.
Linor av enbart aluminium ha länge använts för
kraftledningar. Deras mekaniska hållfasthet är
emellertid ganska ringa och proportionalitetsgränsen
är låg. Är icke arean någorlunda stor i förhållande
till spännvidden, så föreligger risk att permanent ök
ning av nedhängningen inträder efter inträffade is
laster. Dessutom äro ju linorna mycket lätta, vilket
gör det nödvändigt att använda stora avstånd mellan
linorna för att linsammanslagning icke skall inträffa,
Numera torde man därför icke reflektera på att an
vända helaluminiumlinor vid vintigare linjer.
Genom att tvenne olika material ingå i stålalumi
niumlinan blir konstruktionen av skarvar och spänn
linhållare ganska komplicerad. Vid de av vattenfalls
styrelsen med 28 120 mm2 stålaluminiumlinor ut
förda tvenne linjerna har man efter noggrant över
vägande stannat vid en amerikansk konstruktion,
som tillverkas av Aluminum Co of America och
levereras av Svenska metallverken. Skarvarna åstad
kommas på hydraulisk väg; stålkärnan skarvas med
ett särskilt stålrör och aluminiumhöljet med ett alumi
niumrör. Båda rören pressas på linan genom hydrau
liskt tryck vinkelrätt mot linan. Skarvens utseende
och den därför erforderliga hydrauliska pressen visas
På grund av dessa olägenheter med helaluminium
linorna började man för åtskilliga år sedan att förse
dem med en kärna, bestående av en tråd eller lina
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
