Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 5. 15. februar 1930 - Sider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROTEKNISK TIDSSKRIFT
No. 5, 1930
ett visst fog för sig att räkna med den exceptionella
islasten för den lägsta ledningsklassen, ty ett led
ningsbrott i en dylik ledning kan ju på sätt och vis
jämställas med en farlig nedhängning i en annan led
ning. Och att för en ledning av den lägsta klassen
räkna med nedhängningen för en större islast än den
som svarar emot brottpåkänningen är ju absurt. För
vägkorsningar o. d. kan det naturligtvis vara på sin
plats att räkna med större lokala islaster, kanske upp
till full exceptionell islast för den högsta ledningsklas
sen. Ledningen skall då naturligtvis i korsningsspan
net tåla de häremot svarande påkänningarna. Å
andra sidan kan man tänka sig, att man för linjer i
rena ödemarker helt skulle kunna bortse från före
skrifter för de fria avstånden vid lokala islaster. Men
i så fall kan även driftsäkerheten bli normgivande för
stolphöjden, nämligen då ledarna vid en ojämn för
delning av de för ledningen förutsatta exceptionella
islasterna kan komma i kontakt med marken och där
igenom förorsaka driftstörningar.
aktande av detta genom att antaga, att den excep
tionella islasten endast uppträder på en begränsad
del av ledningen, t. e. 500 m. Ing. Strand förkastar
emellertid själv förslaget på den grund, att det skulle
föra till allt för komplicerade beräkningar. Jag tycker
för min del att förslaget princpiellt sett är bra och
att beräkningarna icke alls äro avskräckande. Det
vore ju icke heller fråga om att påbjuda dessa be
räkningar, utan blott att bereda den samvetsgranne
ledningskonstruktören möjlighet att göra hängisola
torledningarna full rättvisa. Förslagsvis kunde be
träffande uppspänningen stipuleras, att för hängisola
torledningar den exceptionella islasten antages hava
en utsträckning av minst 500 m, medan övriga delar
av ledningen äro belastade med exceptionell islast en
ligt närmast lägre ledningsklass.
För att med några ord återgå till frågan om stolp
höjden, ville jag erinra därom, att om man tar av
stånd från en återuppspänning av ledarna efter in
träffad exceptionell islast, så är det också riktigast
att räkna med de kvarblivna töjningarna, då man
bestämmer nedhängningarna.
Nu ställer ju l bestämmandet av stolphöjden enligt
nedhängningen vid lokal tillsatslast hängisolatorled
ningarna i ett ogynnsamt läge. Detta är ju i stort
sett i sin ordning, och därom vore ingenting att säga,
om ej hängisolatorledningarna i ett visst avseende
blivit orättvist behandlade. Om vi nämligen erkänna
som mest sannolikt, att de stora isbeiastningarna upp
träda på begränsade avsnitt av en ledning, fordrar
konsekvensen, att vi tillåta en hårdare uppspänning
av hängisolatorledningen, vilken i motsats till led
ningen med stödisolatorer kan erbjuda en utjämning
av påkänningarna i de olika spännen. Ing. Strand
har i sin bok om grunderna för elektriska ledningars
mekaniska beräkningar framkastat ett förslag till be-
Vad den stolphöjdsföreskrift beträffar, som tar sikte
på de normala förhållandena, så förefaller det mig,
som man å andra sidan kunde pruta något på de
föreskrivna fria avstånden till marken. Det är ju
brukligt att räkna med ett avstånd av 6 m vid
-f- 50°C. I motsats till svenskarna och norrmännen
äro vi i Finland rätt kortväxta, och det finns ingen
som helst fara för att jag eller någon av mina lands
män vid promenad i skog och mark vid -j- 50°C
skulle stöta huvudet i en ledning, även om den skulle
hänga något mindre än 6 m över marken. Jag tror
för min del att t. e. 4 m vore fullt tillräckligt.
MATERIALVAL OCH BERÄKNING AV KRAFTLEDNINGS
LINOR, SPECIELLT VID LINJER FÖR CA 132 KV
SPÄNNING.
derliga tillbehör och tillförsäkra sig en god kvalitet
genom att vid leveranser föreskriva lämpliga mate
rialbestämmelser. Dessutom måste genom prov
ningar kontrolleras, att dessa bestämmelser även
innehållas.
Av kostnaderna för en kraftledning utgöra ström
förande linor och stolpar de ojämförligt största
posterna i runt tal vardera en tredjedel av total
kostnaderna. Kostnaderna för stolparna hänga nära
samman med linans mekaniska egenskaper. En star
kare lina medger större spännvidd och kan spännas
med mindre nedhängning, vilket är ägnat att minska
kostnaden för stolpar i raklinje. Genom större
spännvidd och starkare uppspänning ökas emellertid
krafterna på stolpar och isolatorer i vinkelbrytningar.
Det finnes således vid en viss lina och under givna
förutsättningar i övrigt en viss mest ekonomisk
spännvidd och linuppspänning.
Lika viktigt är det, att beräkningen av linorna ut
föres på riktig grundval. Slutsatserna kunna i annat
fall bli alldeles felaktiga.
Äro förutsättningarna sålunda klarlagda, kan det
slutliga valet av linmaterial, spännvidd och upp
spänning ske, sedan man för olika kombinationer
mellan dessa och med tillämpning av vederbörande
kraftledningsnormer beräknat totala anläggnings- och
årskostnaderna för lina, isolatorer och stolpar.
För att erhålla en ur ekonomisk synpunkt tillfreds
ställande lösning av en linjekonstruktion är det av
största betydelse att ägna frågan om de strömförande
linornas material och beräkning ett ingående studium.
Som ett bidrag till klarläggande av hithörande
spörsmål lämnas i det följande en redogörelse över
materialbestäramelser och beräkningsdata för linor
av koppar, stålaluminium samt en aluminiumlegering,
benämnd aldrey, som på senare åren börjat använ-
Det är tydligen i första hand av stor vikt att känna
till egenskaperna hos olika linmaterial jämte erfor-
Av Torsten Nordell
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
