Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 5. 15. februar 1930 - Sider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längdutvidgningskoefficienten = 1,74-10 5
specifika vikten = 3,84,
1,04 (7,85 + 4,3 - 2,7)
= 5+ = 3’84-
ojO
= 1,74- 10~5.
l,i • 10~5 • 19 200 + 4,3 • 2,3 • 10~5 • 5 200
a ~ 1.9 200 + 4,3 -5 200
tetsmodulen variera enligt fig. 11.
4. Tillåten påkänning.
5. Beräkningsdata.
C. Aldrey-linor.
No. 5, 1930
ELEK TROTEK N I S K T 11) SSKR I F T
en stålaluminiumlina, där förhållandet mellan stål och
aluminium är 1 :4,3, blir elasticitetsmodulen
„ 19 200 + 4,3-5 200 . 2
E = 7 850 kg/mm .
1 + 4,b
Ovanför proportionalitetsgränsen antages elastici-
Längdutvidgningskoefficienten för samma stålalumi
niumlina
Med tillhjälp av dessa värden kan exempelvis en
28 + 120 mm2 stålaluminiumlina beräknas på samma
sätt som en 28 -|- 120 = 148 mm2 lina av homogent
material, varvid
elasticitetsmodulen är varierande enligt fig. 11 och
21,6 kg/mm2 svarar en påkänning i stålet av 57,8
kg/mm2 och i aluminiet av 12,7 kg/mm2 i stället för
58,8 resp. 12,4 vid +ls° C.
Det har ovan påvisats, att helaluminium icke är
särdeles lämpligt som ledningsmaterial på grund av
sin låga brotthållfasthet. Kombinationen mellan
tvenne metaller, som vid stålaluminiumlinor, medför
även vissa komplikationer. Det har därför länge ar
betats på att erhålla en metall med i huvudsak alu
miniets egenskaper men med större brotthållfasthet.
Dessa strävanden ha även lyckats, i det man kunnat
framställa aluminiumlegeringar med en brotthållfast
het inemot den dubbla av aluminiets. En av dessa
legeringar benämnes aldrey (= aluminiumlegering
nr 3 al drei) och levereras bl. a. av Finspongs
metallverk.
Enligt kraftledningsnormerna tillätes vid exceptio
nell islast en påkänning, som vid koppar motsvarar
cirka 80 % av brottgränsen och vid annat material
70 % av brottgränsen. Att den tillåtna påkänningen
vid koppar är proportionsvis högre beror på den
större erfarenhet, som föreligger beträffande kopparn.
Brottgränsen för aluminium är i normalbestämmel
serna fastställd till 18 kg/mm2. Den tillåtna påkän
ningen för aluminium är således 0,7 • 18 = 12,6 kg/mm2.
Enligt fig. 10 svarar detta mot en påkänning på hela
linan av c:a 21,6 kg/mm2. Påkänningen i stålet är
då c:a 57,8 kg/mm2 eller endast 46 % av brott
gränsen. I provlinan är förhållandet stål; aluminium
= 1 : 4,1; i 28 +l2O mm2 linan är samma proportion
1 ; 4,3. I senare fallet svarar mot 12,6 kg/mm2 påkän
ning i aluminiet c;a 21,2 eller avrundat nedåt 21
kg/mm2 på hela linan. Den permanenta töjningen hos
linan efter en sådan belastning uppgår, enligt vad
som kan erhålles ur fig. 10, till 0,08 %. Den perma
nenta töjningen hos en kopparlina, som varit belastad
till den tillåtna påkänningen 32 kg/mm2, uppgår till
ungefär samma, möjligen något högre värde.
För att få erfarenhet om denna legering har vatten
fallsstyrelsen i år på 3 km av 40 kV linjen Notviken—
Strömsund upplagt aldreylinor. Ur kostnadssynpunkt
kunna dessa linor f. n. framgångsrikt konkurrera med
kopparlinor.
Enligt av Statens provningsanstalt utförda prov
har linan följande egenskaper:
Linan har 14 trådar om 2,405 mm diameter och en
totalarea av 63,6 mm2. Vikten är 0,17 kg/m. Enskilda
trådar ha en brotthållfasthet av minst 31,0, högst 34,8,
i medeltal 33,2 kg/mm2.
Som en kontroll på lämpligheten av denna tillåtna
påkänning skulle det givetvis vara värdefullt att be
lasta en stålaluminiumlina upprepade gånger och un
der flera månaders tid.
Linan ifråga innehåller 0,55 % kisel, 0,25 % järn,
0,03 % koppar, 0.44 % magnesium och återstoden
aluminium.
Resultatet av dragprov på hel lina visas i fig. 12.
Av denna framgår, att elasticitetsmodulen är 5 800
kg/mm2 och brotthållfastheten på hel lina 31,0 kg/mm2.
Den av fabrikanten garanterade brotthållfastheten är
30 kg/mm2.
I en stålalnminiumlina, där förhållandet mellan stål
area och aluminiumarea är 1 ; 4,3, där stålet har en
brotthållfasthet av 125 kg/mm2 och aluminiet en
brotthållfasthet av 18 kg/mm2, synes man, enligt vad
i det föregående sagts, vid exceptionell islast kunna
tillåta en påkänning av 21 kg/mm2, varvid påkän
ningen antages fördelad lika på hela linans area.
Enligt normerna kan således tillåtas en påkänning
av 70 % av 30 = 21 kg/mm2. Den permanenta
töjningen efter en sådan belastning är enligt fig. 12
cirka 0,06 %, således mindre än vid kopparlinor och
32 kg/mm2, där den är cirka 0,08 %. Även i fråga
om aldreylinor vore det av betydelse att kontrollera
Av fig. 9 framgår, att elasticitetsmodulen för stålet
är 19 200 kg/mm2 och för aluminiet 5 200 kg/mm2. För
Elektriska ledningsmotståndet vid + 20°C är
0,032.
Specifika vikten hos linan
Fig. 11. Spännings-töjningsdiagram för stålaluminiumlinor 1 stål : 4,3
aluminium.
58
rifTi TfH-h ~h
.|l==========i=====_
4b
jo —
p-j i/ -| | f-
~~| . •
zzzzzzzzzzzz^?;zfzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
jo z±zzzzzzzä:zzZzzzzzzlzzzzzzzzzzzzzzzzz
iy A
EEEEEEEE=pzEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEzzz:zzzz
/o
EEEz==±==iE==Ei====z=i=-=i=i====i:i=i=i
_ ________________________
-Ezzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
o di 02 <33 04 os at 0,7 as
Tojning% £
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
