Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 5. 15. februar 1930 - Sider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(1 00 0\“
y 0,05 + 0,030 y- + Yqq ’ 7jTj s 0,0695 •S.
r~ / 00 6\-
I 0,05 -|- 0,0083 4- Yqq ~rjj •S 0,0554 •S.
årskostnaden = -f o,oosb •y—J • K 0,0533 K.
in 1 000 1 000 n
tall ———= 0,35 stolpar pr km, motsvarande
uOU i o
E. Sammanfattning.
ELEKTROTEKNISK TIDSSKRIFT No. 5, 1930
I förra fallet får man således pr m stålaluminium-
inställda på denna fabrikation i samma grad som på
kopparlinor.
På grund av aluminiets relativa mjukhet måste vid
uppläggningen iakttagas betydligt större försiktighet,
så att trådarna ej skadas. fallet högst = 77 % av kostnaden pr m för
0,0695
en i elektriskt avseende jämnvärdig kopparlina för
att icke årskostnaden skall bli större för stålalumini
umlinan än för kopparlinan. Då det ännu icke före
ligger tillräcklig erfarenhet om stålaluminiumlinors
livslängd, så är det givetvis svårt att angiva riktiga
utgångsvärden. Dock torde de angivna värdena
kunna tjäna som orientering.
I det föregående har redan påpekats, att skarvar
och övriga tillbehör vid stålaluminiumlinor bli rela
tivt komplicerade och dyrbara.
Stålaluminiumlinorna kräva på grund av sin lätt
het större avstånd mellan ledarna inbördes och vid
hängkedjor större avstånd mellan lina och stolpe.
En annan och icke minst viktig synpunkt är den,
att stålaluminiumlinor ofta bli en specialkonstruk
tion, som avpassas för en viss linje med vissa givna
förutsättningar. Ofta vet man ju ganska litet, hur
överföringsförhållandena komma att utveckla sig. En
dag måste arean ökas. Den befintliga linan kanske
då icke får någon användning och dess skrotvärde
är avsevärt lägre än kopparlinans. Stålaluminium
lina bör man således använda endast där man är re
lativt säker på att icke linan snart får bytas om.
För en stålaluminiumlina 1 ; 4,3 är f. n. inköps
priset endast ca 75 å 80 % av priset för motsvarande
kopparlina. Detta svarar mot att man kan amortera
stålaluminiumlinan på 20 ä 23 års tid utan att års
kostnaderna bli större än vid 40-årig amortering av
kopparlina.
Vad anläggningskostnaderna beträffar, så kan.man
vid dessa nu gällande priser vid en 132 kV linje i
anläggningskostnad spara 700 å 900 kr. pr km genom
att använda 28 -f- 120 mm2 stålaluminiumlina i stället
för motsvarande kopparlina.
En viktig punkt ifråga om stålaluminiumlinor är
lämplig proportion mellan stål och aluminium. Vid
överföring av relativt blygsamma kraftbelopp är det
ofta tillräckligt med en area av 50 mm2 koppar eller
däremot i elektriskt hänseende jämnvärdig stålalu
miniumlina. Det kan då vara ekonomiskt att an
vända stålaluminiumlinor med exempelvis areorna
17 -j- 83, 21 -f- 83 eller t. o. m. 33 -f- 83 mm2, bero
ende på olika konstruktion av linjen. Samtliga dessa
areor äro dock behäftade med den i det föregående
påtalade olägenheten, att stålkärnan endast är om
given av ett lager aluminiumtrådar. Kan man öka
arean på aluminiet till motsvarande ca 70 mm2 kop
par, så får man i t. e. 28 + 120 mm2 stålaluminium
linan en lina, som ofta kan vara lämplig för svenska
förhållanden vid 132 kV linjer.
Vid föregående jämförelse har icke tagits hänsyn
till den vinst, man kan göra vid stålaluminiumlinan
genom större spännvidd och starkare uppspänning.
Denna blir emellertid i vissa fall icke obetydlig.
Antag, att linan skall beräknas för en exceptionell
islast av 2,5 kg/m. Med 28 -\- 120 mm2 stålalumi
niumlina kan man då hålla en normalspännvidd av
275 och en maximispännvidd av 300 m. Nedhäng
ningen i normalspannet är vid -f- 50°C 7,10 m -och
vid 1 kg/m lokal islast 11,50 ra. Om man i stället
hade använt 70 mm2 kopparlina, så hade maximi
spännvidden måst sättas till 275 m och normalspänn
vidden till ca 240 ä 250 m för att man skulle kunna
använda samma stolphöjd. Man sparar således i detta
2. Jämförelse mellan anläggnings- och årskostnader
för koppar- och stålaluminiumlinor.
Om man skall göra en jämförelse mellan koppar
och stålaluminiumlinor bör man taga hänsyn såväl
till anläggnings- som årskostnaderna. Totala vinsten av att använda stålaluminiumlinor
i ätället för kopparlina ligger således för en 132 kV
linje i storleksordningen 1 000 å 1 200 kr. pr km, sva
rande mot 7 å 12 % av linjens totala anläggnings
kostnad. beroende på olika konstruktion av linjen.
Betecknas inköpspriset för kopparlina med K kr.
pr m lina, och antages 40 års amortering och 60 %
restvärde efter denna tid, så blir vid 5 % räntefot
En med denna kopparlina i elektriskt hänseende
jämvärdig stålaluminiumlina antages kosta S kr. pr
m lina. Förhållandet mellan stålets och aluminiets
areor antages vara 1 ; 4,3. Kostnaden för stålkärnan
De i det föregående framställda synpunkterna vid
materialval och beräkning av kraftledningslinor
skulle i korthet kunna sammanfattas sålunda.
1 6
antages vara och för aluminiumhöljet av hela
linans kostnad. Vidare antages, att efter 40 år stålet
skall vara helt amorterat och att aluminiet då endast
har ett restvärde av 40 %. Då blir årskostnaden
1) Det är av stor vikt att lämpliga materialbe
stämmelser tillämpas och riktiga beräkningsdata an
vändas för de olika linmaterialen.
I detta sammanhang förtjänar framhållas, att
det vore synnerligen önskvärt ur såväl kommer
siell som teknisk synpunkt, om de nordiska länderna
kunde enas om samma materialbestämmelser och be
räkningsdata för kraftledningslinor.
Om man i stället amorterar stålaluminiumlinan på
20 år, blir årskostnaden 2) De material, som man f. n. har att välja på för
kraftledningslinor, äro i huvudsak koppar och stål
aluminium. Yid nuvarande prisläge kunna stålalu
miniumlinor framgångsrikt konkurrera med koppar-
en kostnad av cirka 350 kr. pr km.
0 0533
lina 1 ; 4,3 betala högst —— = 96 % och i senare
0,0554
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
