Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet. Djurgården och den kungliga familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
74
Kungen går ofta till fots och skulle lätt kunna
förvexlas med en enskild man, såvida man ej
observerade huru hattarne lyftas af alla hufvuden
hvar han går fram.
Då kungen möter Fredrika Bremer helsar han vänligt
bekant; så äfven prins Oscar. När jag promenerar
tillsammans med min kära, gamla vän, tycker jag mig
vandra i återskenet af hennes ära och ryktbarhet. Jag
får en föreställning om huru en hofdam hos en stor
regentinna måste känna; hvar vi gå vika menniskorna
höfligt åt sidan och jag hör. hviskas: »der går
mamsell Bremer!» Jag söker alltid vara uppmärksam på
att gå till venster, hvilket här är den underordnades
plats, ty naturligtvis vill jag äfven i det yttre visa
den vördnad jag hyser för denna ädla qvinna. Dessutom
anser jag det vara rätt att visa all uppmärksamhet
för den som har allsinga funderingar derpå och som
tänker så ödmjukt om sig sjelf.
Härom dagen kom hon emellertid hem helt glad
och berättade hvilken aktningsgärd blifvit henne
bevisad. Två unga, resliga dalkarlar hade stått på
trottoiren, der hon skulle gå fram och den ene sade
till sin kamrat: »Stig åt sidan; ålderdomen skall
man visa vördnad!»
Mången skulle ej tagit detta yttrande som en
uppmärksamhet; att kallas gammal skulle af dem ansetts
som en förolämpning, men hon talar utan tvekan om
att hon hunnit öfver sextitalet. Huru stark är likväl
hennes helsa, huru ungdomligt varmt hennes sinne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
