Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet. Tysta skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belägenhet, lät hon genast föra henne hem till sig och
vårdade henne med den ömmaste omsorg, tills hon blef
frisk. Då främlingen sökte uttala den tacksamhet hon
så varmt kände, ville den gamla ej höra något sådant,
men sade blott:
– Vid min ålder bör man skatta sig mycket lycklig,
om man kan gagna någon af sina medmenniskor.
Så förhåller det sig ock med min gamla, kära
vän. Oupphörligt och i tysthet gör hon goda
gerningar.
Hanna har berättat mig om en ung man, som fordom
brukade läsa högt för mamsell Bremer och som gerna
ville studera, men saknade medel dertill. Hans
beskyddarinna, som kände hans fattigdom och hans
lofvande anlag, försträckte medel, och på det
han ej för djupt skulle känna sin förbindelse
var öfverenskommelsen att han i framtiden, då hans
ställning blef oberoende, skulle återbetala henne. Nu
studerar han vid ett af Sveriges universiteter och
ger det bästa hopp om sig.
I dag, söndag, efter gudstjenstens slut, tog Fredrika
Bremer mig med sig till en stiftelse för döfstumma,
Tysta skolan, som hon kallat den, belägen långt bort
på norr, vid Gråbergsgatan, i nära grannskap till
väderkvarnar, skogar och berg.
Klockan var ett då vi begåfvo oss af; vädret var
klart, kallt och soligt. Vi buro med oss ett stort
paket stickade strumpor, hvilka, som jag tror, voro
en gåfva af fröken L. till institutet.
Ute på Djurgården, vid Saltsjön, ligger en storartad
inrättning för blinda och döfstumma, kallad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
