Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet. Pauvres honteuses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
fattiga klädsömmerskor med svaga ögon som fått
ett rum, och för enkefru W., som af synnerlig nåd
tilläts hafva sina två små söner här. Alla yttrade sin
beundran öfver den lika hastigt som skickligt utförda
trancheringen och för de stora portioner af fläsk,
bönor och potatis, som kommo hvar och en till del.
- Det är så rysligt godt! utbrast en- af gummorna
på den genuina stockholmsdialekten.
- Ja, alldeles grufligt välsmakligt! svarade
en annan.
- Och allt är så trefligt, så rigtigt galant! sade
en tredje.
Den sjuka hade ej heller blifvit förgäten. En tallrik
bl ef inburen till henne, så fullrågäd med fläsk,
bönor, potatis och bröd, att jag innerligen önskar
den stackars patienten må öfverlefva denna dag,
om hon verkligen förtärde alltsammans.
Efter middagen hade jag det nöjet att få spraka med
fru W:s båda små söner och slutligen med den arma
fröken S., som mellan anfallen af sin skrällande
hosta berättade om de fina broderier hon gör för att
försörja sin mor, och om sina underbara kanariefåglar.
Innan vi gingo, kom grefve Schwerin, ^n äldre* högväxt
herre, för att ock önska sin frus skyddslin-gar »en
god jul». Då han vänligt hjelpte mig på med kappan
- ty vi voro hemväntade klockan fyra – sade han
mig farväl på mitt eget språk, och på ett sätt som
behagade mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
