Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet. Skandinavisk skön konst och Amalia Lindegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Men framförallt var det Tidemands och Amalia
Lindegrens taflor, som hos mig väckte en önskan att
se deras land och folk, och att lära mig fatta det
enkla, försakande lif, som de med en så flärd-lös
natursanning framställt på duken. Det är möjligt att
dessa sköna målningar gingo mig så mycket djupare
till hjertat, som de i en yttre form framställde
bilder från den fläck af verlden, hvilken jag, redan
som barn, genom Fredrika Bremers skrifter lärt mig
älska. Det vissa är att en oemotståndlig håg alltid
har dragit mig till norden och att jag nu, genom
min önskans realiserande, känner mig lycklig - ja,
ännu lyckligare än hvad jag vågade hoppas.
För dem, som i likhet med mig, hafva stått försänkta
i beundran framför Tidemands taflor, skola måhända
några upplysningar rörande denne store norske mästare
vara af intresse.
Såväl Norge som Sverige hafva frambragt högst ringa
af något konstnärligt värde före det nuvarande
århundradet. Med misstroende till egna, outvecklade
krafter, uppmuntrades all tj em t utländska mästare
och om äfven landets infödda artister hun-no någon
högre grad af skicklighet, omintetgjorde de den
sjelfva, genom att imitera falska, konstlade,
främmande skolor.
Det kan vara vardt att nämna, att den förste
miniatyrmålare af något värde Sverige egt, hette
Bremer och lefde i IT:de århundradet. Under detta
sista sekel hafva emellertid de båda länderna gjort
ganska stora steg framåt; de hafva frigjort sig från
den slafvisfca efterapningen af utländska mönster;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
