Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet. Skandinavisk skön konst och Amalia Lindegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de hafva erkännt och framställt ämnen af ren
skandinavisk karakter. Geijer, Tegnér, Franzén och
andra poeter arbetade samtidigt och i samma anda
för litteraturen. Och Fogelberg, den skicklige
bildhuggaren, sköt djerft åt sidan de evigt åter
framställda Jupiter, Venus och Apollo, vände sig
med sann, svensk kraft till sitt fosterlands gamla
gudar och gaf sina landsmän herrliga bilder af Odin,
Thor och Balder. Målare med mer eller mindre mått
af snille och talang följde ock samma ’väg, tills
slutligen, i denna tid, Tidemand, stått fram, en fri
och sjelfständig norrman och intagit en hög plats
bland Europas konstnärer.
Tidemand, nu i den mogna medelåldern och i lika hög
grad godhjertad som han är genialisk,, bor jemte sin
familj i Düsseldorf, der han åtnjuter allmän aktning
och är medelpunkten i en liten koloni af skandinaviska
målare, bland hvilka äfven Bengt Nordenberg, som
i barndomen var poeten Pehr Thomassons vän och
kamrat och nu är en, varm vän till Tidemand; så ock
Hans Grude, en ypperlig, norsk landskapsmålare,
som tillsammans med Tidemand målat de båda sköna
taflorna: »En brudfärd i Hardanger» och »Ett liktåg
öfver Sogne-fjorden».
Adolf Tidemand, född i Mandal, gjorde sina första
konststudier i Köpenhamn 1832-37 samt sedan i
Düsseldorf under Hildebrandt och Schodou. Der gjorde
han sig redan bemärkt genom en vacker historiemålning,
hvars ämne var hemtadt från den nord som alltjemt är
hans hjerta kär, nemli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
