Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Den furstliga bruden och den svenska scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
nen utgör blott en enda, stor familj» Hvarje uttryck,
hvarje högsint handling af henne minnes och beprisas
- och ej minst af Fredrika Bremer. Lindblad, nu en
äldre man, som man ofta ser i Stockholm, är hedrad
och ansedd, ej endast för sina vackra kompositioner,
men äfven såsom Jenny Linds ungdomsvän och lärare.
År 1837 kom Agatha Bremer på hösten till Stockholm
och bevistade en representation af thea-terns
elever. Vid hemkomsten berättade hon huru intagen hon
blifvit öfver en ung elevs sätt att utföra rollen
af en tiggarflicka. Hon var med själ och hjerta
inne i sin roll och inflickade dessutom deri små,
oefterhärmligt lyckade infall. Aldrig hade man
sett en ypperligare, sannare och mera förtjusande
tiggarflicka! Mamsell Agatha, som hade säker blick
för allt af verkligt värde, förutspådde den unga
skådespelerskan en lysande framtid. Redan följande
år gick profetian i fullbordan. Samma unga flicka,
Jenny Lind, uppträdde i Agathas roll i Friskytten
och väckte en så oerhörd beundran, att till och med
orkestern glömde ackompagnera henne under det den
lyssnade på hennes himmelskt sköna sopran.
Det är likväl ej hennes lyriska talang, men
den rena qvinlighet, den kristliga kärlek, den
fosterlandskärlek hon eger, som här göra henne så
högt värderad. Jag frågade Jenny hvad hon tänkte
på en afton, då publiken öfverhöljde henne med
stormande applåder, sade Fredrika Bremer, och det
enkla svaret var:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
