Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet. Gammalt och nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Gammalt och nytt.
Den 19 Juli. - I går eftermiddag inträffade ett
angenämt afbrott i hvardagslifvet, genom ett besök af
två unga herrar från Hammar, en af de närmaste belägna
egendomarna, och ändå på nära en mil härifrån. Hammar
är bekant för sitt ständiga tillopp af ungdom, än
från Arsta och andra, kringliggande granns tall en,
än från Stockholm och Upsala. Gårdagens gäster voro
ett par Upsalastu-denter, husets son och en vän till
honom. Hit kommo de för att tolka inskriften på den
runsten hvarom jag redan talat. Alla härvarande voro
samlade för att höra dem läsa den gamla runskriften,
som under så många meimiskoåldrar legat död och
glörnd. Sedan de unga fornforskarne med tillhjälp af
rödkrita kopierat runristningen på stora pappersark,
förklarade de för sitt auditorium att »Svæn» rest
stenen till minne af sin gode fader eller gudfader;
de kunde icke rätt se hvilketdera. Tillhörde stenen
hedendomen, måste den varit från en tidig epok; restes
den deremot under kristna tiden, ansågs den varit från
dess andra period, ty korset som bildar runristningens
midt, kunde likaväl vara de kristnas heliga symbol,
som Thors hammare. Man gjorde oss äfven uppmärksamma
på att ormen som lindar sig kring detta kors eller
denna hammare och längs hvilken runskriften är ristad,
håller i sin mun en fogel. Här hade vi således åter
en föreställning af ormen och dufvan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
