- Project Runeberg -  Ett år hos Fredrika Bremer /
II:158

(1867) Author: Margaret Howitt Translator: Thora Hammarsköld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet. Gammalt och nytt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

Olyckligtvis har stenen blifvit sönderbruten; tre
delar finnas, men den fjerde saknas och patron S. har
förgäfves sökt uppspana den försvunna fjer-dedelen,
hvilken kanske nu är insatt i väggen af någon stuga,
eller utgör dess ärilsten.

Ett fint duggregn föll under runläsningen, men de
unga gossarne vid Ärsta höllo ett stort stycke blått
lärft som en himmel öfver antiquarierna och deras
arbete. Stenens tre olika delar lågo ett godt stycke
från hvarandra och inskriften måste derföre tagas på
tre särskilda, dertill beredda pappersblad. Men då
detta blifvit gjordt, fattades patronen af en önskan
att alla bitarna skulle sammanfogas, för att, så vidt
det lät sig göra, bilda ett helt. Alla närvarande
män och ynglingar sökte derföre, med tillhjelp af
jernspett och rullar, att flytta en af de gigantiska
delarna intill det ännu större midtelpar-tiet. Men
förgäfves! den rubbades knappt alls från sin plats,
förrän af en lycklig tillfällighet ett större antal
kraftfulla arbetare kommo med fem par oxar framåt
vägen. Denna nya arbetsstyrka enrollerades genast
och så blef det föresätta värfvet lyckligt utfördt;
de förnämsta styckena af runstenen ligga nära
sammanfogade och hittas slutligen det återstående
fjerde, skall hela detta gamla minnesmärke förenas
genom jernkrampor.

Vi hafva emellertid blifvit ganska runälskan-de och
fulla af ett så antiqvariskt nit, att en och annan af
vårt talrika samhälle vid Arsta anser hvar-enda liten
kulle som en ättehög. Häråt skakar visserligen tant
Fredrika på hufvudet, men hon tror deremot bestämdt
på mkingagrafvarna, små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:13:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarhos/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free