Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet. Gammalt och nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
stensåttningar som ligga bland mossor och klappersten
på en udde, mellan resliga tallar och med den stora
Östersjöviken i bakgrunden. Berg och sten äro så
vanliga här, att ingen fästat särdeles vigt vid dem,
förrän tant Fredrika väckt uppmärksamheten på att de
med säkerhet utgöra en ålder-domslemning.
Vid omsorgsfull granskning kan man icke tvif-la på
att dessa s. k. vikingagrafvar blifvit med konst
uppsatta. Den första har form af en triangel, med en
stor sten i alla tre hörnen; två äro cirkelrunda och
en fjerde har troligen varit så med, men är nu mycket
skadad. Mamsell Bremer tror att om efterforskningar
gjordes, skulle troligen grafurnor och andra reliker
blifva funna.
Men nu har ingen tid att längre tänka på sådana
arbeten, ty höbergningen pågår med stor brådska, och
under anförande af tant Fredrika tåga äfven alla Arsta
damer ut på ängen, så snart största middagshettan är
minskad. Vi räfsa ut det ny-slagna gräset och lägga
det halftorra höet i långa strängar på ängen; och
aftonsolen kastar gyllne strålar öfver det ljusgröna,
nyslagna fältet och på bondflickorna, i sina hvita
lintygsärmar och röda hufvudkläden, hvilka »starka som
hästar» taga en hel vålm på högaffeln och bära den med
sig så lätt som vägde den alls intet! Sven och Knut,
familjens yngsta söner, hjelpa till att lassa på de
stora, af två oxar dragna hövagnarna.
Då och då sjunker någon ung flicka af vårt sällskap
ned på en ljufligt doftande bädd af hö, för att hvila,
men tant Fredrika arbetar med så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
