Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Konfirmationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
nytt, ett bättre ljus då ånyo skall nedstiga i deras
själ. Andra, åter, komma för att bedja att dessa nya
arbetare, sedan de en gång satt sin hand till plogen,
icke må se sig tillbaka, utan alltvidare fortgå så
som de sjelfva, med Guds nåd, fått göra det.
På alla vägar och stigar ser man skaror af fotgängare
nalkas kyrkan, och många bönder kommo åkande i
låga, omålade, obeqväma kärror, dragna af små,
knubbiga hästar. Åkdonen ställas i en lång rad,
nära kyrkan, och det vill nästan synas som om äfven
hästarne fattade dagens vigt och allvar, ty der stå
de stilla och tåligt under många timmar, i skydd af
klipporna, hvilka lysa grannt af ljungens blommor:
ormbunkarna, redan brända af frosten, skimra som
guld djupt inne i skogens dunkel och bland mossan
glänser lingonriset med sina purpurröda bär. Och öfver
hela landskapet lyser solen klart från den vackra,
djupblå hösthimmeln.
Klockan tio var kyrkan fylld af stilla,
uppmärksamma åhörare, och gudstjensten började som
vanligt. Nattvardsungdomen hade intagit sina vanliga
platser på bänkar nära altaret. Lallie och två andra,
bättre klädda flicko*r, om hvilka jag snart får yttra
mera, sutto främst bland flickorna. Kyrkoherdens yngre
son och Alfred M. sutto främst bland gossarne, hvilka
alla, utom dessa två, buro nya rockar af hemväfdt tyg,
och så mycket påminde mig om Andersens beskrifning
om sig sjelf vid ett lika tillfälle, att jag ej Sfctn
neka mig nöjet anföra densamma. Han berättar:
»En gammal skräddarenka sydde om min aflidne faders
öfverrock till en konfirmationsdrägt åi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
