Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Konfirmationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
mig; aldrig förr hade jag egt en så präktig rock. För
första gången i mitt lif hade jag dessutom fått ett
par stöflor. Min glädje häröfver var obeskrif-ligt
stor; det enda, som jag fruktade, var att icke alla
menniskor skulle se dem, och derför e drog jag dem
ofvanpå underkläderna, samt gick så utstyrd genom
kyrkan. Stöflorna knarrade, och dermed var jag inom
mig nöjd, ty nu skulle naturligtvis församlingen
höra att de voro nya. Hela min andakt blef störd,
jag kände det djupt och förebrådde mig bitterligen
att mina tankar voro lika mycket upptagna af mina nya
stöflor, som af Gud. Ur mitt innersta hj er ta bad
jag honom förlåta mig och började derpå ånyo tänka
på stöflorna.»
Det väckte min uppmärksamhet, med afseende på
nattvardsbarnen, att alla som voro af arbetande
klassen icke sågo ut att vara mera än tolf eller
tretton år, medan deras lyckligare lottade kamrater
föreföllo att vara sexton eller sjutton år.
Medan efter slutad predikan alla långa kungörelser
pågingo, fingo konfirmanderna gå in till skolmästaren
och äta litet, samt hvila sig en stund, innan det
för dem ansträngande förhöret tog sin början. Äfven
många andra gingo ut för att inandas frisk luft,
bland dessa tant Fredrika, Therëse och jag. Efter
en liten stund beslöto vi oss också för att under
denna väntan göra ett besök i fattigstugan, en liten
byggnad nära intill kyrkan, bestående af två rum,
och i saknad af All yttre trefnad; endast solen, som
icke glömmer den fattige med sin värme och sitt ljus,
förlänade det torftiga hemmet^ en skymt af trefnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
