Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Bondbröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
gick vid jultiden omkring för att begära ärter till
att så. På vissa orter valdes en gammal gumma, att
gå i stället för bruden, och hon tilläts komina in,
men fick aldrig bedja om något. Dessa pläg-seder, som
likna bjudning till bröllop i Wales, äro nu nästan
alldeles bortlagda; fru S. påminner sig dem likväl,
sedan sin barndom.
Nyårsdagen, måndagar, onsdagar och lördagar anses
olyckliga för bröllop. Fredagen och söndagen äro bäst;
också väljas dessa vanligen.
Sker vigseln i kyrkan och brudparet rider dit,
måste brudgummen hålla i betslet på sin bruds häst,
på det ingen må tränga sig emellan dem. Om någonting
förorsakar uppehåll på vägen, är det ett dåligt
förebud. I de norra provinserna har förr varit
brukligt, och är så kanske ännu, att bruden gifver
små gåfvor till sina närmaste vänner och till barnen,
på det hon allt framgent må ega medel att hjelpa de
fattiga. Hon kastar stundom också ett mynt efter sig i
kyrkan eller ute på kyrkogården, på hvilket hon lagt
alla sina stundande olyckor; men ve den som hittar
penningen! han, eller hon kommer att drabbas af de
bekymmer hon kastat ifrån sig.
Vanligtvis sker dock vigseln hemma. Aftonen förut ätes
sötgröt i brudens hem och en böna lägges i fatet,
liksom ringen i bröllopstårtan hos oss; den yngling
eller flicka, som finner bönan, blir gift nästa
Bruden bär vanligen klädning af svart siden, och
klädes ofta af något förnämligare fruntimmer i
trakten. Det anses icke vara rätt, att bruden sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
