Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— och då, under samma tid, Morakarlarna en dag från kyrkvallen sågo en tropp
ryttare af 100 man, komma tågande på isen uppåt Siljan och nalkas stranden,
sprungo de tillsamman och började med all kraft att klämta i kyrkklockorna,
såsom det brukades, då någon stor fara hotade. Vädret låg uppåt socknarna, och
från alla sidor nedströmmade skaror af beväpnade bönder från bergen. Prestgården,
dit Danska hären tagit sin tillflykt, stormades; dörrarna uppslogos med stockar
och Danskarna kunde blott rädda sina lif genom en högtidlig ed, att ej tillfoga
Gustaf något ondt.
Vi hafva redan nämnt, huru denne, då han ej kunde förmå allmogen till
något enhälligt beslut, begaf sig bort på vägen åt Norrige — huru han återkallades,
och af de utsände skidlöparne upphans i Lima socken nära gränsen. Det var
till Mora Prestgård han då återvände. Det var der han fann allmogen samlad sig
till mötes. På fältet derinvid mottog han som Rikets Höfvidsman deras ed om
trohet och lydnad, och der utdelade han de första pilar, bågar och spikklubbor åt
de trehundrade tappre, som anförda af honom nu skulle uttåga till fäderneslandets
räddning. Mot Christiern, beherrskaren af trenne riken, mot en Konung, befryndad
med Europas mäktigaste furstehus, mot ett välde, understödt af talrika och öfvade
härar, af flottor, fästen och borgar,— utvandrade från Mora slätter denna ringa,
oöfvade, illa beväpnade bondehop — för att åt verldshistorien gifva ännu ett stort
och lysande vittnesbörd, hvad ett folk förmår, som, lifvadt af kärlek till frihet och
sjelfständighet, reser sig att hämnas förtryck och våld och att återgifva åt en
förtrampad mensklighet dess kränkta rättigheter[1].
Med bestämd visshet känner man ej det ställe på Mora kyrkvall, der
Gustaf tilltalade Allmogen. Sannolikast har det skett från en, nu till hälften
nedsjunken jordhög, kallad Klockgropen; men ingen minnesvård betecknar ännu denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
