Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan hvilka tärnor sväfva i glädtig dans och bjuda mjöd ur rika, färgskiftande
horn[1]. Träder vandraren in, tillsluter sig berget och han försvinner. Sådana
bergtagningar besjungas i flera af våra folkvisor och i mången mundtlig tradition
fortlefva de ännu.
I Jorden bo Elfvor. De äro antingen goda eller onda och motsvara således
nära Isländska Eddans Ljus- och Svart-Alfer. De skönaste af Elfvorna bo i
kullar och kallas högfolket eller ljuflingar [2]. Elfkonungen några tum hög och
Elfmodern hafva der sitt hof och sin skald, Harpomannen, hvars sång man om
sommarqvällen kan höra, om man ”lägger örat till Elfva-hög” — såsom det heter i en
gammal folkvisa. Om Sommarnätterna anställa de på ängen sina dansar, efter
hvilka spår finnas i de ringar, som det nedböjda gräset här och der bildar. Att störa
dessa dansar eller råka ut för Elfstim, är farligt. Följden deraf blir en sjukdom
som af allmogen kallad Elfblåst. Elfvorna bjuda ofta menniskor till sig: unga
flickor blifva Elfbrudar. Vid barnsnöd påkalla de äfven menniskohjelp, då de med
dyrbara ädelstenar och guld belöna den hjelpande jordgumman. — Dvergar äro ett
annat jordfolk. De bo i jordfasta stenar och äro kunniga i slöjder och trolldom
Deras döttrar locka med harpospel vandraren till sig om qvällen. — Tomtarna
(nära motsvarande Romarnes Larer) bo under boningshus, merendels under stallet.
De äro gårdens skyddsandar och föreställas äfven såsom små: äro egensinniga och
få ej retas. Vid en byggnad beror företagets framgång på den omständigheten,
huruvida de gynna det eller icke. I förra fallet hör man om natten, huru de hamra
och timra på den nya stugan, och dagens arbete går lätt; i det sednare göra de
stockarna vinda och sneda, väcka tusende hinder och arbetet blir motgjordt, som
det heter. De draga rikedom till huset (tomtelycka) och belöna husliga dygder. En
folksång bevarar tvenne Tomtars namn: Ide (idoghet) och Fride (sinnesfrid). —
Vetterne föreställas boende i träd. De äro ett ceremonielt folk. I stora skaror
anställa de genom skogen, mellan de så kallade vårträden (för menniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
