Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sednare, utom andra saker, knif och tobakspipa, hvardera i sitt foderal, samt en af
brokiga lappar sydd pung, i hvilken fnöske, flinta och eldstål förvaras.
Tobakspipan är oumbärlig både för karl och qvinna. I qvinnornas bälte hänga sax,
nålhus, nystan af tråd gjord af rentarmar och andra småsaker ofta till ett stort
antal. Hufvudbonaden (kapir) hafva båda könen nästan lika: qvinnans är endast
något högre och bredare, ej sällan prydd med silfvergaloner.
Sin vinterdrägt tar Lappen helt och hållet af renen — ända till mössa och
skor. Den förra kan likväl äfven vara af kläde; de sednare förfärdigas, för karlar
af renens hufvudhud och kallas kallok, för qvinnor af bälingar och heta då nottak.
Man lägger i dem fint hö, hvarigenom de blifva mycket varma. På färder och i
sträng köld nyttjas tvenne skinnrockar; den undre, med håren vända inåt, heter
sissmudda: den yttre — den egentliga muddan — göres af renkalfvar och
bebrämas stundom af långhårigt getskinn. En lappjägare i sådan drägt visar Pl. 18.
Vi vilja närmare betrakta denna teckning. På skidor och med spjut i handen
tågar han ut kanske efter någon vildren, som lockat från honom hans tama renar
eller på jagt efter vargen, den värsta fiende han har för sina hjordar. Dessa
skidor eller andror, som de äfven kallas — på hvilka Lappen med sådan hastighet
kan framila öfver snöfälten, att han hinner vargens lopp — göras af träskifvor och
äro af olika längd, vanligen omkring 3 alnar och med något öfver en hands bredd.
Framtill äro de uppböjda för att ej skära ner i snön och under medlersta delen,
der foten hvilar, instucken i ett af vidjor gjordt band, är äfven skidan något
uppböjd för att, då derigenom tryckningen af personens tyngd fördelas, hon lättare må
framlöpa. Den träkloss som är fästad på nedre ändan af spjutet tjenar att, då
detta begagnas såsom staf till stöd eller styrsel, hindra dess nedsjunkande i snön.
Näst dessa skidor (af Lapparne kallade sabbik), hvilka i fordna tider hos utländske
författare gåfvo Lappska och Finska folkstammen namn af Skridfinne, är den
Lappska slädan eller snöbåten (Ackia, se Pl. 17) märkelig. Den göres af tunna
bräder, som så väl sammanfogas att den blir fullkomligt vattentät. Bredden är
omkring en half aln och längden 9 till 10 qvarter. I stället för medar har den
midt under en låg men bred köl och baktill ett uppstående bräde till ryggstöd för
den åkande. Denne insnöres omkring lifvet med tåg af senor i den renhud som
ofvantill betäcker slädan. Renen drager med blott en lina, fästad i den breda af
hvitt renskinn gjorda halslokan. I en grimma omkring hufvudet är den enkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
