Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tömmen fästad. Medelst dess kastande på ena eller andra sidan styres renens
lopp[1]. Detta körsätt synes för en främmandes öga högst osäkert och obestämdt, hvarför man äfven i fordna tider trodde, att Lappen, då han ernade sig till en
resa, hviskade renen i örat, hvad väg han borde taga; hvilken anvisning han troget
efterkom. Maupertuis liknar en färd i Ackia vid en fågels flygt. Den sker också,
då väglaget gynnar, med en hastighet och lätthet, som gör den högst angenäm.
Fem till sex mil kan en god ren springa utan att behöfva stanna.
Med anledning af Pl. 19 föra vi äfven Läsaren till en Fjell-lapps boningshus.
Der han finner bete för sina renar och en plats, som ger någorlunda skygd mot
fjellblåsten, slår han upp sin koja (sin kote som han kallar den). Den består af
vallmar, spändt öfver lutade störar med öppning i taket att utsläppa röken. Ett
stycke af samma tyg, med spjelor uppfästadt, tjenar till dörr. Kojan är vanligen
omkring 6 fot hög och vidden invändigt 16 eller 18 fot. Midt uti är eldstaden,
skild endast med en krans af låga stenar från den öfriga marken. Då mat skall
kokas, upphänges öfver elden en kettel, fästad vid en från toppen hängande kedja.
Rundt om sidorna ligga på marken renshudar, på hvilka Lappen sitter med benen
i kors under sig: de äro äfven hans säng. — Bänk eller stol finnes icke.
Husbondens och matmoderns plats är midt emot ingången, barnens och tjenstfolkets på
sidorna och vid dörrn. Då tåget uppbryter till annan fjelltrakt, tages kojan med
och dragrenar lastas med dess tillhörighet. Fiskarlappar, som efter vattendragen
hafva vissa bestämda platser som de besöka och der de uppehålla sig, nyttja
qvarstående kojor. De äro derföre ej af vallmar utan täckta med näfver eller ris.
Sådana kojor äro välkomna syner för resande på fjellen.
Ett hufvuddrag i Lappens karakter är misstänksamhet: de förtrycktas vanliga
kännemärke. Deraf kommer hans sätt att mottaga främmande och hans
sorgfälliga bemödande att dölja sin förmögenhet. Sitt silfver nedgräfver han. Genom
det intrång som Nybyggare göra på hans gamla områden nere vid skoglandet
uppkomma ej sällan blodiga tvister. När Fjell-lappen tillbragt sommaren på fjellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
